De här preggo-månaderna har präglats av ett visst sockersug. Eller rättare sagt, jag har gett mig hän och ätit godis och kaffebröd varenda dag för att jag har varit så sugen.
Det är ju vansinnigt lätt att skylla på att jag är gravid och då får man väl. Fast den ursäkten är ju över snart, kom jag på. Attans.
Dags att skärpa till sig alltså.
Fast jag har en hög med choklad ligger och väntar i skåpet och är galet sugen på havrebollar, så kanske imorgon då.
Fast sen är det ju fredagsmys och helg, så på måndag, alltid på måndag.
Fast den måndagen är jag inne på sista preggo-veckan, då måste man väl få unna sig, så måndagen därpå.
Om jag inte går över tiden så klart, för då behöver jag väl lite tröst.
Kommer gå bra det här, jag känner mig riktigt taggad.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer