Efter en sammanbiten, nervös och spänd helg kom måndagen.
Nerverna lugnade sig något just idag, kanske för att jag har fina vänner som berättat vad de vet om vändningar, sakligt och ärligt, och jag blir mer lugnad av att veta vad som gäller än att höra att detäringenfara-detkommergåbra-oroadiginte. Jobbig, läskig och brutal fakta gör att jag kan förbereda mig. Lugnande klyschor gör att jag bara känner att det egentligen finns något att oroa sig för men jag vet inte riktigt vad. Då är det skönt att ha vänner som känner en och vet hur man fungerar.
Sedan tidigare hade jag ett ordinarie mödravårdsbesök inbokat på förmiddagen. Min barnmorska hade läst journalen och var uppdaterad om läget. Så hon klämde och kände. Länge. Sen klämde och kände en barnmorskestuderande hon hade med sig. Länge.
Min barnmorska kunde konstatera att polarn inte låg likadant som förra gången, men hon var så säker hon kunde bli på att huvudet låg ner igen.
.....
Jag får väl känna mig nöjd med att kunna bidra till att göra hennes jobb så spännande.
Just spänningen var vid det här laget olidlig när det var dags att åka till sjukhuset. Skulle min barnmorska ha fel? Skulle jag slippa vändningsförsöket?
Skulle det visa sig vara tvillingar? Skulle magen be om största möjliga tysssssssstnad?
Vad. Skulle. Hända?
En barnmorska med en barnmorskestuderande (det är uppenbarligen praktik-period just nu) tog emot och de skulle börja med att klämma och känna för att se var polarn var bosatt just nu.
Studenten klämde och kände. Länge. Hon tyckte att huvudet låg ner men var väldigt osäker.
Barnmorskan klämde och kände. Länge. Hon tyckte att huvudet var nere men var osäker.
Ett ultraljud fick avgöra saken.
Jojo, vår lilla cirkusartist har gjort en ny frivolt och ligger med huvudet ner. Det är inte långt ner, men det är ner.
Den här gången har jag inte ens känt någon trapetskonst där inne.
Något mörbultad efter alla som tryckt på min redan ömma mage fick jag således åka hem, men jag är inbokad på besök hos min barnmorska redan om två veckor. Det gäller liksom att ha lite koll på den här ungen.
Självklart blev jag fantastiskt lättad över att slippa vändningsförsöket. Ännu mer lättad blev jag över att inte bli inbokad på ett kejsarsnitt. Fast med den här uppenbara cirkusartisten i magen är jag istället lite nervös för att den ska göra en ny volt innan förlossningen drar igång, så att det slutar med ett akut kejsarsnitt.
Aldrig får man vara riktigt lugn och nöjd. I alla fall inte under den här graviditeten.
Som väntat efter en tids oro och spända käkar så blev jag galet trött efter att alla spänningar släppte, jag som är galet trött bara av att vara preggo. Kanske kommer det bli en natts god sömn inatt.
Kommentarer