En babblare.

Det går fort nu, det där snicksnackandet. Hon börjar dagen med ett mamma och ett pappa, följt av katten. God morgon till oss allihop liksom.
Vid frukosten övar hon på omgivningen; lampa, blomma, tavla och fönster. Och upprepa, gång på gång på gång.
Plötsligt är ord hela grejen, att härma, lyssna, peka på saker lite uppfordrande och få veta vad de heter.
På bokrean hittade vi en pekbok för 39 kronor, smockfull med bilder på allt, den är hennes käraste ägodel just nu. Det finns favoriter på varje sida, bilder på saker hon kan, i varierande grad, men så med jämna mellanrum pekar hon på något nytt. Efter några dagar kan hon det ordet. Med kan menar jag att hon härmar så gott hon kan på ettårings vis, alltså mer eller mindre "bra".
Jag är helt fascinerad.
Att se hur hon kopplar bild på en bil med en bil ute på gatan. Hur hon vet att allt från en chihuahua till grand danois är vovve. Varje sig katten, pippin, ugglan, kaninen eller grodan är tecknad, fotad eller riktig så vet hon vad det är. Hon kopplar ljud från ena boken med bild på detsamma i en annan.
Det är ruggigt spännande att se hur en människa blir till så här steg för steg.