Fortsätt till huvudinnehåll

En babblare.

Det går fort nu, det där snicksnackandet. Hon börjar dagen med ett mamma och ett pappa, följt av katten. God morgon till oss allihop liksom.
Vid frukosten övar hon på omgivningen; lampa, blomma, tavla och fönster. Och upprepa, gång på gång på gång.
Plötsligt är ord hela grejen, att härma, lyssna, peka på saker lite uppfordrande och få veta vad de heter.
På bokrean hittade vi en pekbok för 39 kronor, smockfull med bilder på allt, den är hennes käraste ägodel just nu. Det finns favoriter på varje sida, bilder på saker hon kan, i varierande grad, men så med jämna mellanrum pekar hon på något nytt. Efter några dagar kan hon det ordet. Med kan menar jag att hon härmar så gott hon kan på ettårings vis, alltså mer eller mindre "bra".
Jag är helt fascinerad.
Att se hur hon kopplar bild på en bil med en bil ute på gatan. Hur hon vet att allt från en chihuahua till grand danois är vovve. Varje sig katten, pippin, ugglan, kaninen eller grodan är tecknad, fotad eller riktig så vet hon vad det är. Hon kopplar ljud från ena boken med bild på detsamma i en annan.
Det är ruggigt spännande att se hur en människa blir till så här steg för steg.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer