Jag vill ha tillbaka mig själv, känner jag nu. Inte bara fysiskt, vilket jag vet kommer ta sin lilla tid, utan också psykiskt, som kommer ta lika lång tid det.
Jag vill orka. Orka gå, jaga pyret, vara social, vara glad, att göra saker.
Mrs icke-preggo, alltså B.o.B., är ju inte alltid på topp, odrägligt positiv och tar livet med en klackspark direkt, men orkar gör hon. Mrs Preggo orkar inte.
Nybliven mamma-kompis påminde dessutom om hur den där första tiden kommer kännas; inte på topp, som det känns för de allra flesta utan att det är något konstigt, fel, depression eller farligt. Den där rosaskimrande, gulligull och överlyckliga tillvaron som förväntas och målas upp är ju ett luftslott för de allra flesta.
Skillnaden mellan förra gången och nu är att jag vet det på ett annat sätt, jag kan trycka ner hälarna, gräva bunkern och vänta på att den första arbetsamma tiden går över.
Jag tänker att livet kommer komma åter till sommaren.
Men jag saknar mig själv. Trötta, trögtänkta, flåsiga, ömma, gråtfärdiga, förvirrade och ynkiga Preggo är jag färdig med redan nu. B.o.B. känns som en frisk, positiv fläkt som är väldigt välkommen tillbaka. Nu.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer