Lilla fröken är på bäst humör om hon kan själv.
En sak hon är väldigt bestämd med att hon kan själv är att äta frukost. Hon får gröt till frukost. Gröt med lite fruktpuré.
Vi inte helt överens om att hon kan äta gröt själv. Fast hon sitter där och skakar bestämt på huvudet när jag sträcker fram skeden och skulle efter några försök till övergå till fullskaligt krig, så då får hon äta själv. Jag ger mig in i många krig med henne men jag gillar inte att kriga om mat.
Skopa upp och stoppa i munnen, kör jag som mantra.
Och det gör hon.
Det går hyfsat bra trots allt, majoriteten hamnar faktiskt i henne snarare än utanför. Problemet är att den där gröten är som Karlssons klister. Det som hamnar utanför torkar in på några sekunder och kräver näst intill stålull att få bort.
Något citat jag såg någonstans sa att barn måste få kladda när de lär sig äta och så är det säkert. Men jag måste inte gilla det.
Däremot gillar jag att hon blir så stolt över sig själv efter varje sked, ibland så stolt att hon lägger ifrån sig den kladdiga skeden och ger sig själv en applåd. Det gör ändå allt kladd okej och att det känns som rätt beslut att inte ge sig in i krig.
Kommentarer