... är ju rent skitsnack.
Imorgon är beräknat förlossningsdatum men det är ju verkligen omöjligt att veta när det blir på riktigt. Här gick alla och trodde att jag skulle föda tidigt liksom...
De senaste två dagarna har den tidigare veckans energiboost varit som bortblåst. Jag är trött, illamående och konstant hungrig (bra kombo), har huvudvärk, är svullen, har ett tryck i magen bortom vett och sans och har lite förvärkar.
Men inte fasiken har det resulterat i någon bebis.
Det mest irriterande är egentligen inte alla besvären, de skulle vara lätta att orka med om jag visste att de var ett tecken på att något var på gång. Man är ju beredd på att det känns att föda barn. Men efter den sköna energikicken är det lite snopet att må sämre igen, mycket sämre, och jag blir lite skraj för att behöva må så här i många dagar till. Herrejisses, tänk om jag går över i flera veckor till!
Trots mitt vetenskapliga sinne har jag börjat Googla "få igång förlossning". Skrönor, hittepå, det-funkade-för-mig, allt är välkommet. Fast jag vet att inget av det hjälper, om inte läkarvetenskapen kliver in och hjälper till så kommer ungen när den är redo.
Men jag hoppas på att det är snart.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer