Så var all väntan plötsligt över, nu är det efter.
Nu har jag redan, precis som förra gången, känt hur narkosen missar med epiduralen, skrikit i lustgasmasken, tryckt ut en dotter i förlossningssal 9, fått 3 stygn, blivit skjutsad genom sjukhusets korridorer, till BB, av samma undersköterska, träffat samma barnmorska, spatserat runt i de härliga nättrosorna och megabindorna, försökt tänka på att sträcka ut magen och skippa neandertalar hållningen, suttit och sagt hur liten hon är och fått träsmak av alla timmar jag har suttit och legat.
Men till skillnad från förra gången så tog förlossningen bara 12 timmar istället för 26, narkosen lyckades på andra försöket istället för tredje, förlossningen var: smärtsam, kaotisk, förvirrande, ostrukturerad, stressig och polarn kom ut med en arm uppåt och huvudet vilande i handen. Vi hamnade på vanliga BB, polarn har normal röstnivå, amningen har hittills fungerat klockrent, vi får trösta, vi har fått sova lite och vi var hemma innan vi ens hann komma på att vi var där.
Så är det efter.
Vi är fyra.
Jag är så förälskad i den här helt annorlunda varelsen som vi fick efter den här helt annorlunda graviditeten. Jag känner mig lugn, nöjd och så stolt att jag skulle kunna spricka över mina två tjejer.
Pyret har fått en söstra mi.
Kommentarer