Det är väldigt mycket kan själv här hemma just nu. Framförallt kan hon släpa runt på saker och klättra upp på saker. Äta själv är också en sån sak hon kan, helst kladdiga saker som gröt, yoghurt och Risifrutti men även lätthanterliga måltider som ris.
Problemet är väl att hon inte alltid kan själv och när hon inte kan så får man heller inte hjälpa. Eller så vill hon att man ska hjälpa men anser att man gör fel. Vi föräldrar såväl som föremål får inte bevittna episka utbrott längre, nu är de uppgraderade till Oscars-drama-nivå.
Jag lider med henne när hon är så där arg, frustrerad, ledsen och besviken, vem kan inte känna igen känslan liksom och därmed veta hur jobbigt det är att hantera. I alla fall lider jag med henne de första 10 utbrotten eller så, sen är mitt förråd av tålamod förbrukat och jag har mest lust att lägga mig bredvid henne och sparka med fötterna.
Naveln är fortfarande poppis men har börjat få konkurrens av näsan. För att distrahera från ett evigt petande i näsan har jag tjatat om var är pyrets näsa, var är mammas näsa, var är dockans näsa. Härnäst tänkte jag att vi ska skapa en fascination för öron.
Förutom Titta!, Borta!, Där! ochTacktack! (Ja, de sägs alla med ett utropstecken) så jobbar hon på ord som blomma, tavla, Bamse och lampa.
Men jag får motvilligt erkänna att favoritordet nummer ett är Pappa, både med och utan utropstecken. Mamma säger hon också men inte lika frekvent eller med samma entusiasm. Kanske för att pappa gör spännande saker som ger upphov till ett Pappa! som att komma hem. Mamma är ju alltid där liksom, hur kul är det.
Kaka är också ett favoritord. Liksom favorit i ätbara-saker-kategorin. Med kaka menas Digestive.
Istället för att leka tittut med katten så leker hon nu Bu! När katten sitter vid vardagsrumsbordet går hon från ena sidan till den andra, smygande, och ropar Bu! till katten. Höjdpunkten är när katten ledsnar på tjatet och går, då kan man ju tolka det som att de ska jaga varandra. Det skulle väl underlätta om katten skulle springa efter pyret, men det gör hon inte, så pyret springer åt motsatt håll och väntar förgäves på att katten ska komma efter.
Gå är passé, gammalt och tråkigt. Springa däremot känns nytt, fräscht och spännande. Jag ser måttligt fram emot att de där benen lär sig att springa i vinteroverall och kängor eftersom det innebär att hon kommer vara en sprinter när det är dags för sommarkläder och lätta skor. Lagom till när jag ska sitta i en lekpark med henne och polarn. Rymningsfaktorn känns hög på den.
Det var dagens rapport.
Kommentarer