Härligt vårväder gör att jag blir sugen på annat än stövlar. Höga "skinn"-sneakers till exempel.
Så glömde/förträngde jag helt varför jag har haft stövlar i flera månader, det hade inget med vädret att göra. Det var för att golvet, och därmed fötterna, är väldigt långt borta när man är utrustad med 12 kilo kanonkula mitt på kroppen.
Så vårskorna orsakade andningssvårigheter, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och sammandragningar.
Huvud, axlar, knä och tå?
Nä, huvud, axlar och knä, sen tar det stopp. Imorgon drar jag på mig stövlar igen.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer