Härligt vårväder gör att jag blir sugen på annat än stövlar. Höga "skinn"-sneakers till exempel.
Så glömde/förträngde jag helt varför jag har haft stövlar i flera månader, det hade inget med vädret att göra. Det var för att golvet, och därmed fötterna, är väldigt långt borta när man är utrustad med 12 kilo kanonkula mitt på kroppen.
Så vårskorna orsakade andningssvårigheter, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och sammandragningar.
Huvud, axlar, knä och tå?
Nä, huvud, axlar och knä, sen tar det stopp. Imorgon drar jag på mig stövlar igen.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer