Inte nog med att förkylningen verkar -peppar, peppar- vara ytterst mild för herr B.o.B. och mig och inte så farlig för pyret, det gick dessutom bra hos barnmorskan idag.
Polarn ligger rätt och har sjunkit långt ner. Wohoo. Så det finns hopp om att det lilla livet hade tänkt komma ut någon gång, trots allt. Man undrade ju ett tag där.
Nu är det bara att vänta.
Precis som förra gången så känner jag plötsligt att det inte gör mig något. Från att ha lidit och velat att det ska dra igång nu, på en gång, så gick jag från barnmorskan och kände att det är okej hur lång tid det än tar. Den där känslan av att väntan ändå har varit så lång att några veckor hit eller dit inte gör så mycket.
Jag hoppas bara att den känslan håller i sig fram till mål.
Kommentarer