Pyret är inne i en jag-vill-bli-buren-överallt-hela-tiden-annars-låter-jag-uuuhuuuu-och-gråter-period.
Nog för att vi har en nätt liten dam, men jag har inte en nätt mage, så de är svårt att tillgodose hennes "önskemål" mer än någon stund ibland.
Efter en natt där grannarna högljutt uttryckte sina vårkänslor i en knarrig säng och polarn testade min blåsas hållbarhet fem gånger, förutom att ligga och trycka på kroppspulsådern och ge mig hjärtklappning, var jag inte pigg och pyret och jag inte helt överens.
Viljornas kamp utspelades i köket efter tre timmars vaken tid och eskalerande protester, kombinerat med minskad ork. Pyret lät uuuhhuuuuhuhu, snorade och grät samtidigt som hon klängde sig fast runt min hals, medan jag andades djupt och räknade till tio (tusen). Hon är envis, efter 15 minuter av oavbrutet protesterande satt vi som utmattade våta fläckar på köksgolvet i en klart oavgjord match.
Det slutade med mys och tröst i famnen i soffan som pyret somnade av. Efter att jag lagt henne torkade jag några tårar av dåligt samvete för att jag inte orkar vare sig bära henne när helst hon vill eller lyssna på de envisa protesterna, sen kokade jag kaffe och åt upp all choklad.
Kommentarer