Pyret är inne i en jag-vill-bli-buren-överallt-hela-tiden-annars-låter-jag-uuuhuuuu-och-gråter-period.
Nog för att vi har en nätt liten dam, men jag har inte en nätt mage, så de är svårt att tillgodose hennes "önskemål" mer än någon stund ibland.
Efter en natt där grannarna högljutt uttryckte sina vårkänslor i en knarrig säng och polarn testade min blåsas hållbarhet fem gånger, förutom att ligga och trycka på kroppspulsådern och ge mig hjärtklappning, var jag inte pigg och pyret och jag inte helt överens.
Viljornas kamp utspelades i köket efter tre timmars vaken tid och eskalerande protester, kombinerat med minskad ork. Pyret lät uuuhhuuuuhuhu, snorade och grät samtidigt som hon klängde sig fast runt min hals, medan jag andades djupt och räknade till tio (tusen). Hon är envis, efter 15 minuter av oavbrutet protesterande satt vi som utmattade våta fläckar på köksgolvet i en klart oavgjord match.
Det slutade med mys och tröst i famnen i soffan som pyret somnade av. Efter att jag lagt henne torkade jag några tårar av dåligt samvete för att jag inte orkar vare sig bära henne när helst hon vill eller lyssna på de envisa protesterna, sen kokade jag kaffe och åt upp all choklad.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer