attvarabob

Jag bättrade mig idag. Jag startade på jobbet, som också är ett sjukhus, för att fota mig till ett nytt tjänstekort. Vilket gick sådär eftersom administration som regel går sådär och som regel går ännu mer sådär inom landstinget. Fotot blev väl det vanliga stela, rådjur i strålkastare fotot, varken bra , bättre eller bäst , bara nödvändigt. Kommer aldrig lära mig att slappna av och bli bra på kort. Sen drog jag till plugget för att försöka göra ett bra arbete med en opponering. Visserligen så jobbade jag, men jag jobbade genom att sitta ute och bränna mig i solen. Inte att koppla av, men mer avkoppling, bättre alltså. Hemma igen hade vi ett sista samtal på familjerådgivningen, det har gjort saker bättre , nu siktar vi på att det ska bli bäst . Vi struntade i att laga middag och tänkte njuta av...

Det enda som återstår av skolarbetet är att läsa några andra uppsatser och komma fram till en opponering mot en av dem. Inte så mycket alltså. Så jag passade på att hoppa in ett pass på jobbet idag, för att förberda mig inför sommarjobbet. Shit vad kul det var att komma tillbaka dit. Shit vad mycket patienter det var. Shit vad mycket enklare det var än att plugga. Sen var planen att ta ledigt en halv dag. Påbörja opponeringen imorgon. Göra något kul. Kanske unna mig en ny väska, som Mors-dags present till mig själv. För att ingen är bättre på att vara mamma till mina arvsmassor än jag är, och jag får väl visa mig själv uppskattning om ingen annan gör det. Sen tittar jag på väskor. Tycker de är för dyra, tänker att det är onödigt nu när det är sommarlov och jag inte ska släpa böck...

Idag var det visst Mors dag ja, just det, den. Mor i huset gick upp med minsta fröken klockan 5.45. Hon gav sin mor en liten sovmorgon minsann. När de andra i hushållet kom upp sådär strax efter 7 snåret, fick mor ta en dusch, håhåjaja. Välfriserad och påklädd kunde hon ägna någon timme åt att börja gå igenom den "B-uppsats" som hon sedan åkte iväg för att slutföra tillsammans med Pluggis. När vi stolta och lättade hade skickat iväg arbetet till de som ska examinera den och de som vi hade intervjuat, kunde mor köpa sig en paj och kaffe för att i en halvtimme fira arbetsinsatsen. Den fantastiskt roliga arbetsinsatsen, jag har nog inte skrattat så mycket under skolarbetet sen vi började. Väl hemma fick mor en blöt dotter, direkt från badet, i famnen, så snart skorna hade sparkats av. Denne dotter skulle underhållas medan de andra två gick iväg och köpte middag på grillen, "Hammbujjaje!!", som Polarn säger. Efter middag ägnade sig mor åt favoritsysselsättningen: ...

Så här på Mors dag tycker jag att de här valda bitarna från texten till Just D gamla alster "Mammas tema" säger det mesta. ... Det hela börja på bb för i samma sekund som du lämna magen så slöts ett förbund mellan dig och din moder, hon är ditt roder som styr dina steg och ger dig foder kollar med ett vakande öga när du växer... ...vad vore man utan sin mamma hon är premissen... ...och när och var och hur som helst så har hon svaren vad man än höljer och döljer vet hon alltid var hon har en det tar en blick en nick på mammors sätt ett mamma trick vid mamma bordet och mammas fat för att inte tala om mammas mat och din morsa kräver din lojalitet för hon har upphovsrätten till din egen befintlighet och predikar sitt moders manifest för hur gammal du än blir så vet mamma bäst och där sitter man i nave...

Pyret: Sluta härma mig ! Polarn: Sluta härma mig! Pyret: Nej Polarn, sluta härma mig ! Polarn: Nej Polarn, sluta härma mig ! Och upprepa tillräckligt många gånger för att tredje världskriget ska börja. Alltså, nu har Polarn blivit tillräckligt stor för att på ett strategiskt sätt kunna, med vilja, reta livet ur sin syster. Samtidigt har Pyret börjat märka av exakt hur mycket lillasyster härmar henne i allt och börjat lessna på det. För att komplicera saker så är Pyret i ytterligare en helt underbar "fas". Hon blir alltså bananas, en våt fläck, skogstokig, totalt ynklig och fullkomligt rosenrasande över exakt ingenting på exakt ingen sekund, så där en tio gånger per dag. Mammalivet är så himla spännande just nu. 

Mellan klockan 8 och 19 satt vi i skolans mysiga (ha.ha.ha.) lokaler, Pluggis och jag. Att skriva på uppsats är lärorikt, roligt och intressant, men nu börjar vi bli less på den. Den har liksom nått det där stadiet när vi läst allt så många gånger att det flyter ihop, glider iväg och formas om till något det inte är och inte ska vara. Även om den också plötsligt är så himla bra att vi knappt kan tro att vi gjort den själva. Den ska lämnas in på måndag, tanken var att vi skulle vara klara idag. Det är vi inte. Vi är nog i själva krystfasen. En liten vila, lite djupandning och en stund för reflektion, sen tar vi ett nytt djupt andetag på söndag, biter ihop och trycker på allt vi orkar för att få ur oss den sista biten. Hela utbildningen har varit en träning i att vända på varje sten bara för att uppt...

Precis som man kunde vänta sig så var det dags för vårfest på förskolan. Regnet strilade fint över barnen som satt uppradade ute i snålblåsten och sjöng för oss föräldrar. Så himla mysigt. Polarn kunde inte riktigt bestämma sig för hur hon skulle hantera situationen, det var ju lite roligt att uppträda och sjunga samtidigt som hon knappt kunde hålla tårarna borta när hon såg oss som stod en bit bort. Mammigheten kämpade mot den inre revyartisten kan man säga, men The show must go on och artisten gick segrande ur striden. Polarn satt kvar och sjöng, klappade händer och försökte hänga med i gester så gott hon bara kunde. Pyret vinkade lite blygt när hon först fick syn på oss men när det hela drog igång satt hon som ett stenansikte med ett makalöst pokerface och vägrade sjunga. Hon rörde inte en muskel p...

Okej. Så dagen började med att herr B.o.B. lyckades hitta en till sån här mitt på vardagsrums golvet. Det är väl klart att dagen inte kan generera så mycket positiv anda efter det. Förutom att ungarna älskade att sitta och glo på den där och att Polarn blev lite stressad över att vi måste släppa ut "myran". Annars var det väl väntat att pluggdagen inleddes med att skolan snodde det enda öppna studieplatsutrymmet som finns i byggnaden för att de skulle ha någon föreläsning där. Vi fick, efter några bittra kommentarer, arbeta i skolans café. Jättebra. Sådan studiero. Om dagen nu inleds med den där. Sen fick vi ägna onödig tid åt att få ytterligare motstridiga besked om tentan, innan vi faktiskt fick resultatet. För mig hade det gått, men inte gått jättebra. Kanske är det väntat när man känner att man inte lärt sig ett dyft i kursen. För det är ju inte så lätt att prestera när man inser att de ville ha saker jag aldrig uppfattade att de var ute efter, i ett ämne jag aldrig...

Så vi gick en kurs där lärarna inte kan svara på frågor. Där elever kan säga helt emot varandra och komma till vitt skilda slutsatser om en och samma sak, utan att läraren ger någon riktning om vad som är det rätta svaret. Där hela seminarium kan genomföras utan att man tar med sig någon användbar information. Där man kan få flera motstridiga beslut i såväl busenkla som knepiga frågor, på en och samma dag, via mejl från kursansvariga. Där en hel föreläsning kan genomföras utan att det är värt att göra en endaste anteckning, för den tar mest upp föreläsaren privatliv. Idag var tiden för att rätta tentorna för denna kurs ute. Då får vi besked från expeditionen att alla andra klasser, med andra lärare, fått sina tentor, men våra lärare har inte hört av sig. När några...

- Idag blir det pannbiff! *Jag kom ihåg att ta fram köttfärsen ur frysen igår efter middagen och la in den i kylen. Så många vuxenpoäng på det!* - Eller vänta, vi skulle ju ha köpt potatis. *Det glömde vi vid storhandlingen förra helgen och den här helgen blev det ingen storhandling eftersom herr B.o.B. var på pyjamasparty hela söndagen och jag vill inte storhandla själv och därmed släpa på 4 kassar och två sura barn. Färre vuxenpoäng på det kanske.* - Skitsamma. Vi gör köttfärssås istället! För vi har spagetti! *Kollar skafferiet för säkerhets skull och Yes, spagetti finns. Win! Score på fler vuxenpoäng!* -Men! Vad faaaa, sa jag inte alls, mamma sa oj! Tusan! Köttfärsen har inte tinat. Inte det minsta. *Hur faaaa kan den inte tina på 24 timmar i kylskåp?! Hur kan jag inte veta varför den inte...

Barnen har vuxit. Med det menar jag inte bara att de har blivit några centimetrar längre och därför klarar sig lite bättre i alla möjliga sammanhang. Pyret behöver inte pall för att komma upp på toaletten och Polarn når allt det där hon inte kan hantera ännu som pennor, saxar och Pyrets saker, för att hon kan använda en pall. Men mest växer de på andra sätt. De samarbetar, tar hand om varandra och tar hänsyn till den andres behov. Ja, mellan de gånger de försöker starta världskrig alltså. Det märks på saker som att man på egen hand kan ta cirkusen till lekparken. Nu behöver man inte försöka dela på sig för att undvika att någon börjar gråta eller riskerar att bryta något. Istället kan de hjälpa varandra, klara sig på egen hand och vänta på att den andre får hjälp innan de f...

Det känns så speciellt att komma hem till det här hemmet, med radhuskänsla och grönska utanför dörren, och hitta en present från en ömsint make. Det är viktigt att visa sin partner att man tänker på dem och att man delar på hemmets bördor. Det vet jag ju extra tydligt efter att ha spenderat dagen med att gå igenom 6 stycken intervjuer med familjerådgivare. Tack för att du tänker på mig älskling. Ps. Han tog ut den tillfälliga gästen när han kom hem. Pps. Det finns fördelar med grönskan utanför också, en bit bort står en sån här och lockar med en buffé till alla spindlar Ppss. Fast jag gillar inte bladlöss heller så...

Vad jag gjort idag? Förhandlat med The warrior princesses alldeles för länge på morgonen. Transkriberat intervju nummer två. Förhandlat med mig själv och Pluggis om sockerkick eller inte sockerkick (ja - sidan vann på grund av hormoner). Transkriberat intervju nummer två. Gjort och ätit lunch. Transkriberat intervju nummer två. Blev klar med sista punkten klockan 16.11. Ut genom dörren klockan 16.34. Möta Ellegulle för middag och skitsnack, plus fika och skitsnack (behovet av skitsnack är alltid stort). Hem. Packa väska. Nu, läsa några sidor i en deckare för att koppla bort hjärnan och kunna somna för sent för att orka gå upp med tuppen (Polarn) imorgon vid 5. Vi studenter lever ett så himla rafflande liv.

Efter att ha suttit och lyssnat och skrivit på de där babbliga intervjuerna gick ögonen lite i kors när det var dags att stolpa iväg och hämta arvsmssor. Men man piggnar ju till sig när man kommer fram till förskolan, det ser de små liven till. Pyret klappade ihop efter en minut över att hon ville ha likadan öronmuffar som kompisen hade. För att det ordnar väl jag, herregud, man gör väl allt för sina barn. Jag öppnar en öronmuff-affär där på skolgården, alternativt beger mig på min häxkvast för att köpa ett par i affären (som fullkomligt svämmar över av öronmuffar just nu), eller så drar vi på en weekend till London där de visade sig vara inköpta, för ett år sen. När jag på något sätt löste den krisen väntade hon i säkert fem minuter innan hon gick ner sig totalt över ...

Med en förkylning på väg att bryta ut, men som inte ännu hunnit bli fullskalig. Ni vet, när det liksom bara svider lite i svalget, är tungt i bröstet, börjar bli tjockt i näsan och en aning feberkänsla i kroppen, fast man mår okej men ändå inte. Så åkte jag iväg och fick lite handledning i vårt arbete. Det gick strålande. Därför var det bara att åka hem och börja transkribera våra intervjuer, så vi kan göra jobbet på riktigt. Gotta ner oss i det göttaste liksom.   Det är tur att jag tycker att det kul att sitta där och spela upp, spola tillbaka, lyssna igen, pausa och skriva ner. Tur, för att vi hade några som var väldigt, väldigt bra på att prata. Väldigt bra. Typ pratar fort, utan paus, i en halvtimme, eller mer, utifrån en enda fråga. En intervju på 40 minuter kan liksom generera lite ord, eller jäkligt många ord. Jag har några rejäla pratkvarnar i min hög, jag har ett snitt på 140 ord per minut att ta mig igenom. Fast det är kul. Faktiskt. Vi satt på vår handledning och pratad...

Jag valde att titta på Mello igår. Eller det är ju inte Mello längre, det är ju Eurovision, så Euro då. Fast jag såg självklart inte hela, jag såg fram till röstningen. Med självklart menar jag att det skulle hålla på till klockan 1 och Polarn brukar vakna vid 5. Räkna själva. Sen är jag trygg i att vakna upp till att få veta resultatet och att det alltid är " fel låt vann ". Min ståndpunkt är densamma där som i politik: om det är röstningsresultatet så är det inte "fel", det är bara inte i min smak eller enligt min åsikt. Och det är inte samma sak. Men om en majoritet har röstat fram det enligt spelets regler så får man väl respektera resultatet, precis som man vill att resultatet ska respekteras när det går ens väg. Helt enligt beräkningarna så väckte Polarn mig kl 5.18. Fast först ...

I bilen hör vi en intervju med Sarah Dawn Finer, som pratar om att det skulle bli lite nervöst på livesändningen av Mello. " Alla är snälla. " säger den som intervjuar vid ett tillfälle.   " Alla är inte snälla ." säger Pyret en halv minut senare. Jag kopplar inte alls först och säger bara att hon har rätt, alla människor är inte alltid snälla. " Men hon sa det, alla är snälla sa hon. Det är inte sant. " Medan jag dog en smula över att en älskad treåring ska behöva veta att det är så, kunde jag konstatera att hon är smart den där. Alla är inte snälla och det är inte sant om man säger att alla är så. " Du har rätt. " sa jag lite sorgligt. " För en del är lite busiga! " sa hon då och gjorde mig en aning lättad. Hon tycker att inte vara snäll är detsamma som att vara li...

Valfri rubrik: Hur man sysselsätter barnen medan man lagar mat. Hur man håller andan när man inser att det låg ett glas i diskhon. Hur man passar på innan de inser att det där är jobb, inte lek. Hur man gör avvägningen att när hon ropar " Det gör inget! " då hon spiller ut vatten över golvet, är bättre än att någon av dem skriker eller gråter.

Ytterligare två intervjuer avklarade. Alltså det är galet roligt att intervjua! Eller, hela den här forskningsgrejen är galet rolig. Att hitta teorier, bekräftelser och motsägelser i det som sägs, att leta upp fakta, att formulera meningar och att få ihop det enligt hela strukturen. Så. Kul. Det underlättar självklart att ha en forskningspartner som är lika taggad och road av att hitta den där meningen i den där femtioelfte boken som stödjer det man vill ha sagt. Otroligt intressant är det också att intervjua fem olika personer och få fem olika svar fast de alla har samma utgångspunkt. De hittar olika infallsvinklar, de tolkar olika och de ger helt olika svar om vad de anser är självklarheter. Imorgon kör vi sista intervjun innan vi djupdyker in i att koda, tolka och diskutera.

Så här mysigt har man vid frukostbordet när barnen plockade blommor på vägen hem igår.

En intervju kl 9 på norra sidan. En intervju kl 11 i stan. En intervju kl 13 på norra sidan. Det blev medtagna smörgåsar till lunch och lite stressiga kisspauser, men det gick. Första intervjupersonen tog ett djupt andetag och babblade sen på i en timme. Vi behövde inte vår intervjuguide med genomtänkta frågor alls. Eller vi hann inte heller med dem för efter prick en timme behövde vi kasta oss iväg till nästa inbokade intervju. Där var det den andra typen av intervjuperson vi har hört talas om via lärare och litteratur, den som inte säger så mycket alls. Alla frågor var avklarade på en halvtimme. Men då hann vi ju äta innan vi träffade nummer tre i kalendern. Där blev det typ tre frågor för intervjupersonen pratade på alldeles på egen hand typ nonstop.  Alltså det har varit en så fantastiskt spännande och inspirerande dag! Vi är så taggade! När vi åkte hemåt insåg vi vilken bonus det här är, vi får 6 gratis djupdykningar i familjerådgivares kunskap och insikter.  Självklar...

Eftersom man lär sig av sina misstag och därför inser att det här kan vara de enda sköna sommardagarna vi får, så utnyttjar man skolans gräsmatta. Man utnyttjar den till max. Mellan 9 och 16. Eller, vi tog paus från solen för att hämta böcker i biblioteket, kaffe i caféet och gå på toaletten.  Men vi satt inte bara och fyllde på med D - vitamin insmorda i solskyddsfaktor 50, vi jobbade också. Vi jobbade bra. Fick ner en massa teorier och begrepp. Vi känner att det tyder på god moral att faktiskt bedriva vårt lilla forskningsprojekt när sommaren anländer så här överraskande. Vi fick in en intervju till också. Så himla spännande. Och så himla kul att så många familjerådgivare kan tänka sig att ta sig tid att ställa upp. Fem stycken är inbokade och vi har tackat nej till några. Det finns hopp om m...

Det utlovades högsommarvärme idag med och då får man väl passa på. Det här kan ju faktiskt vara de enda fina sommardagarna vi kommer få (#förrasommaren). Så vi packade ihop några smörgåsar, saft och kaffe och drog till skogen. De små liven var inte lika promenadglada som de var förra gången men vi hann dra oss upp på en liten bergsknalle och ha picknick och knata någon kilometer innan protesterna och bärandet tog vid.  När vi granskat en miljard sådana här: (Titta mamma! En myra!) så reviderade vi våra planer och gick och matade kaninerna istället. Sen hängde vi ett tag i klätterställningarna innan vi gick och vågade doppa fossingarna.  Det var svinkallt.  Men vi har doppat fötterna, mer kanske det inte blir liksom (#förrasommaren). Lite mer picknick fick arvsmassorna att sitta still en liten stund till. Det är ju helt galet att kunna knata runt barbent i början på maj! Men allt gott kommer till ett slut. Ungarna är för rastlösa för att bara sitta still, me...

Eller köp och köp, barn bortskänkes mot avhämtning är väl mer korrekt. Herr.Re.Gud. Det är en fantastisk nejsägar/leka dövstum/tokvägra period vi är inne i. En sån där man ska bli skitförbannad för att man får som man vill. En sån där man kastar saker omkring sig. En sån där man gör exakta motsatsen till det man har blivit ombedd att göra. En sån där man skrattar när någon säger nej. En sån där man fortsätter trots pedagogiska samtal, varningar och valmöjligheter. Samtidigt som det är varmt och mamma är hormonell. Mmmmmmyyyyssss . Jag som just reflekterat över hur jag helt orättvist jämför barnen. " Om Pyret klarade det borde väl Polarn fixa det. Om Polarn kan borde rimligen Pyret hantera det. " Så jag bestämde mig för att hantera barnen som de individuella personer de ...

Pyret ville läsa en saga. Hon ville läsa den tidning hon gjorde med sin mormor, som mest var full av bokstäver. " Det här är M, hon har ett stall. Nu kommer E och vill hälsa på alla kor som bor där. Här är ett E till, ett rött, som kommer och säger hej. Var är alla kor? Dom är döda. Är dom döda. Ja säger E. Nä, nu kommer den här raden, de bokstäverna går till stallet och tar tillbaka alla kor. Dom är inte döda mer. " 1. Hon gillar sina bokstäver. 2. Hon är kreativ. 3. Hon är nya Stephen King.

Vi har hängt hela dagen hos mammakompisen. De har trädgård. Med studsmatta. Och gungor. Pyret studsade sig svettig men vår lilla våghals vågade konstigt nog inte, hon nöjde sig med gungan. Pyret och A var söta och hjälpte Polarn att ta sig upp i, och ner ur, dubbelgungan innan de drog vidare till studsmattan. Igen och igen. Det är fasiken inte lätt att vara en liten lillasyster, hon vill ju vara med, men vågar inte alltid. De är så himla olika i sina temperament; Pyret är ju så kavat och social, men Polarn vill ha med mamma i vartenda steg. Pyret kastade sig lätt ut på egna sociala äventyr när hon var i Polarns ålder, men Polarn vill inte riktigt släppa taget. Samtidigt, det är så himla lätt att glömma bort att de bara är 3 och 2 år, de är ju så små, egentligen. Polarn behöver inte våga allt ännu, och hon behöve...

Det finns en lekpark som ligger lite längre bort. Ungarna gillar den skarpt eftersom den har massor med möjlighet till att klättra och springa runt. Idag var det liksom en perfekt dag för att hänga i den där parken igen, eftersom vädret, helt enligt tradition, går från vinter till sommar utan att man alls hänger med. I den där parken finns en rutschkana. Man måste klättra bland rep i en sluttning och sen uppför en liten stege för att komma upp på den. Därmed är den också ganska hög och genererar ordentligt med fart. Jag tycker att den är lite... jobbig, eftersom jag är den som tycker att åkattraktionerna på Bamses värld är lite jobbiga. Pyret tycker också att den är sådär. Hon vill klättra upp och hon vill åka, men hon vill inte åka själv. Hon har bara vågat åka den på egen hand en enda gång. Idag...

Det var dags att lämna in vårt PM idag. Vi skulle också köra en liten mini-opponering runda, förutom att handledaren skulle säga sitt. Det gick bra. Tips om att tydliggöra ett begrepp, ändra på formuleringen i ett par meningar, utveckla syftet och en bra vinkel på vårt ena angreppssätt. Vi var klara på fem minuter.  Sen gick vi iväg och satte igång och mejla. Vi ska få tag i 2-4 pers att intervjua och de 20-tal vi mejlade i måndags gav väldigt lite respons. Idag hann vi inte ens mejla den sista innan vi hade 2 intervjuer inbokade, två kontakter som vi ska boka med på måndag och en vi fick tacka nej till eftersom hon inte kunde ses förrän en vecka innan vi ska vara klara. Yey. Så nu kör vi. Vi ska gräva ned oss i teorier, leta artiklar, läsa böcker, intervjua, transkribera, hitta svaret på våra frågor, sammanfatta och diskute...

Heldag med brudarna. Polarns feber var på nedgång och möjligtvis anades lite snor på intåg, men hon var inte sjukling idag inte. Vi gjorde halsband, vi var till lekparken, vi käkade lunch, vi hjälptes åt att städa (jag tog "min" dammsugare, Pyret tog sin dammsugare och Polarn tog IPaden och låste in sig i sovrummet tills vi var klara), vi hängde på gården och blåste såpbubblor och käkade glass, vi hängde med Åh, vi gjorde pärlplattor, vi busade på balkongen (=mamma försökte få vara i solen en stund till), vi bråkade medan mamma lagade middag, vi sparkade boll på gården och vi var oense om huruvida man verkligen behövde sova när det var läggdags. Nu ska vab-morsan läsa in en drös PM till morgondagen och fundera på den opponering som ska göras klockan 9. Jag har inte haft möjlighet att vobba nämligen, jag har inte...

Det var sol idag. Sol. Sån där sak som värmer. Dessutom fick jag en uppgift till ur vägen, så att jag och pluggkompisen kan ägna oss helhjärtat åt vår b-uppsats framöver. Alltså ännu mer sol. På väg mot en välförtjänt och klassisk svensk fika på söder, såg jag min husgud Henrik Fexeus. Då önskade jag att jag var lite mindre klassiskt svensk och hade gått fram och sagt "Fasiken vad jag gillar det du gör!" Men jag lät ögonblicket gå mig förbi. Livets kullerbyttor gjorde att jag missade senaste föreställningen, nu missade jag det här. Klantigt.  Men, vårjackorna är framtagna. Imorgon byter jag ut vinterjackorna och tar fram lite vårskor, medan jag tar hand om arvsmassorna. Pyret kan ju alltid hjälpa till eftersom den här fasen tydligen är inledd. Polarn har fortfarande feber men har varit vid gott mod. Jag hoppas att det fortsätter i den riktningen och att jag slipper den härliga cysta-värk som dyker upp vid varenda ägglossning E.B. (Efter Barnen). Förut fick jag ju vila ...

Bloggen Hormoner och hemorrojder ordnade en spellista för att peppa lite i vab-tider. Den är liksom ständigt aktuell. Just idag får herr B.o.B. nöta den eftersom jag ska hålla en lektion med min grupp.  Men imorgon ska jag och arvsmassorna ha disco med den tänkte jag.

Det nya livet handlar ju uppenbarligen om att få saker att hända någon gång, eller ens överhuvudtaget. Min telefon har strulat en tid, så jag har varit på gång att skaffa en ny i flera månader. Jag har bara inte haft möjlighet att komma iväg och klämma och känna på de lurar jag sett på bild, inte heller har jag kunnat hitta tid till att stå och fila med abonnemang och tjafs. För att kan man tänka sig, när jag har tid så är arvsmassorna lediga och de är inte det minsta intresserade av att hänga i sådana affärer. Men idag kom jag äntligen iväg! Då strulade gamla abonnemanget med uppsägningstiden så det tog försäljaren hundra år av att ringa hitan och ditan, och det slutade med att den nya luren bara kommer funka med ett tillfälligt nummer i en månad. Visserligen tar det ju hundra år att installera en ny mobi...