Polarn har ju inte direkt haft några problem med den där berömda kurvan på bvc, om vi säger så, trots att hon ganska fort föll in i att äta var tredje eller fjärde timme och då käkade ganska lite, eller i alla fall bara en kort stund.
Varje besök på bvc stillade oron över att hon kanske inte fick i sig tillräckligt med råge och ögonmåttet kunde hjälpa till att bekräfta den uppåtgående kurvan.
Ändå är det "lilla" livet inne på fjärde dagen av att äta i stort sett varannan timme d y g n e t r u n t.
Varför det? Hon behöver ju inte direkt mer näring. Jag behöver dock mer sömn.
Så om jag sluddrar lite, nickar till mitt i samtalet, glömmer väsentligheter, ställer kaffekoppen i kylskåpet och tar med mig soyguhrt tetran till frukost bordet, trampar snett och visar halsmandlarna väldigt ofta så är det inte på grund av vodka i vattenflaskan. Ett tips på billig fylla är istället att sova en timme, fyra gånger per natt. Du får liksom samma resultat.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer