Polarn har ju inte direkt haft några problem med den där berömda kurvan på bvc, om vi säger så, trots att hon ganska fort föll in i att äta var tredje eller fjärde timme och då käkade ganska lite, eller i alla fall bara en kort stund.
Varje besök på bvc stillade oron över att hon kanske inte fick i sig tillräckligt med råge och ögonmåttet kunde hjälpa till att bekräfta den uppåtgående kurvan.
Ändå är det "lilla" livet inne på fjärde dagen av att äta i stort sett varannan timme d y g n e t r u n t.
Varför det? Hon behöver ju inte direkt mer näring. Jag behöver dock mer sömn.
Så om jag sluddrar lite, nickar till mitt i samtalet, glömmer väsentligheter, ställer kaffekoppen i kylskåpet och tar med mig soyguhrt tetran till frukost bordet, trampar snett och visar halsmandlarna väldigt ofta så är det inte på grund av vodka i vattenflaskan. Ett tips på billig fylla är istället att sova en timme, fyra gånger per natt. Du får liksom samma resultat.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer