Fortsätt till huvudinnehåll

Rapport från fronten.

Efter en natt av anfall mot förråden klockan 22, 01, 02, 03, 04 och 06 följde en dag av kontinuerliga räder varannan timme.
När vi lyckades imobilisera fienden kom oväntad attack från allierad. Det var dock mer av en search and distroy attack som bestod av matrester och leksaker och öronbedövande skrik.
Värst blev det dock till natten. Fienden vaggade in oss i falsk trygghet genom oväntat lugn mellan klockan 22 och 02 för att sen göra en räd mot förråden och oväntat släppa en bomb. När jag yrvaken skulle sanera efter anfallet passade hon på att skjuta skarpt. Jag hann med nöd och näppe hoppa undan från skottlinjen. Nu blev badrumsmattan sönderskjuten, men det hade kunnat vara mitt ansikte som fått ta träffen.
Fienden lät sig omhändertas av övriga kompaniet medan jag röjde upp det värsta och sen försökte få en stunds vila innan nästa väntade räd. Då klev den allierade in och bjussade på en gråtattack och en blöja på bristningsgränsen.
Idag måste jag hinna fylla på förråden och få någon vila innan striderna upptas på nytt. Man vet ju aldrig hur fienden väljer att utveckla sin strategi.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.