Fortsätt till huvudinnehåll

Vem? Jag?

Idag blev en dag med allt fokus på mig, först hos mödravården och sen bvc.
Moi?
Hur mår du, frågat så där äkta som när man vill ha ett ärligt svar och inte bara som artighetsfras.
Det känns märkligt.
Allt fokus hamnar ju på arvsmassan i vanliga fall.
Det känns också märkligt när man får höra med all uppriktighet att det ska vara tufft att gå igenom två graviditeter så tätt inpå varann i min ålder. I just barnafödande-branschen så är jag "inte purung" enligt min barnmorska. Hrmph.
Eller att det ska vara tokjobbigt att få två kolikbarn på raken.
Eller att det ska vara galet tungrott att ta hand om pyret och polarn på egen hand.
Sen sitter jag här och känner mig i alla fall vek och gnällig.
Nåja, 7 veckor har redan passerat, om polarn lugnar sig vid 5 månader, som pyret gjorde, så är livet lite lättare snart. Då behöver jag inte bli helt slut av att spendera en dag med att svara på hur jag mår.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.