Modelejon.

Stora lilla damen har inlett fasen att vilja välja kläder själv.
Oh yes.
Om mamsen lyckas kränga på illern på koffein överdos ett par byxor så kan man ge sig den på att hon börjar vobbla som en cykel på hal is om jag försöker sätta på henne en tröja utan hennes godkännande. Hon vevar bestämt bort händer, skakar på huvudet tills det är på väg att gå ur led och drar sen bestämt i mina armar för att bli upplyft.
Här kommer övervägningen:
Ska jag ta ytterligare ett utbrott a' la Eyjafjallajökull eller ska jag låta henne se ut som en clown?
Jag ammar på natten så det är inte tal om att orka med onödiga utbrott, jag orkar knappt med alla nödvändiga utbrott, alltså: clownen vinner.
Till baggy-jeans valde hon en lång, vid tunika. I hennes storlek såg hon ut som en fyrkant som höll på att drunkna i tyg. Hennes pyjamas med Nalle Puh råkade hänga på tork så den skulle också på, utanpå det övriga men bara ärmarna, som en tjusig cape. Ett av mina halsband med stora stenar och en av gammelfasters stickade mössor fick utgöra accessoarer.
Tjusigt.
Men sen råkar man se på Trinny & Susannah och inser att det där med mode ändå är ytterst godtyckligt.