Fortsätt till huvudinnehåll

Jack is back.

Småbarnsmamman har varit på galapremiär.
Jojomensan.
Jag blev nämligen inbjuden till en premiär som var ytterst anpassad till att ha en nyfödd människa fastklamrad vid bröstet och ringar svarta som natten under ögonen.
Med inloggning fick jag se första avsnittet av nya 24 på Viaplay. 
Men ni hör ju. En premiär som man kan gå på när det passar, som man inte behöver stassa upp sig för och som man kan pausa när barnen skriker. Tipp topp.
Jag gillade 24 men såg inte alla säsonger, jag brukar ledsna när serier bara kommer i säsong efter säsong. Fast nu har det ju gått ett tag och kanske både serien och jag behövde en liten break från varann för jag gillade den igen. Eller så är tanten gammal och går igång på välbekanta saker, en gnutta nostalgi liksom. Kiefer Sutherland är ju också mumsig nostalgi för damer i min ålder.
Nåväl, jag skulle väl egentligen behöva gå på en riktig premiär, ute bland folk, med lite påtvingad glamour och social aktivitet men inser att det här var helt i min nivå. Det kanske vore en idé att skaffa Viaplay igen och spendera nattamningarna till att plöja de säsonger av 24 som man missat. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...