Polarn har ju, självklart, ärvt pyrets kläder, bland annat har hon ärvt en pyjamas med Nalle Puh på.
Pyret har koll på Puh.
Pyret har en likadan pyjamas i sin nuvarande storlek. En av flera pyjamasar.
Imorse såg pyret att polarn hade den pyjamasen på sig för första gången och gav ifrån sig ett litet tjut. Hon hoppade ner från soffan, tog mig i handen, ledde in mig i sitt rum, sa pjama-pjama-pjama, hoppade framför sin garderob, ryckte mig i handen för att få komma upp i famnen, bad mig öppna garderoben, sträckte sig in, grävde bland sina pyjamasar och drog fram sin Puh pyjamas. Lycklig som attan sprang hon sen ut och satte sig bredvid polarn och pekade på båda pjama.
Lite impad blev jag. Nog för att jag är programmerad till att tycka min unge är något i särklass, men ibland känns det som att lilla, lilla pyret kan så väldigt, väldigt mycket.
Nu är ju frågan hur länge jag behöver vänta innan jag kan dra någon slags nytta av denna intelligens och företagsamhet.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer