Från att hålla sig märkligt ointresserad av sin syster till att pussa och krama samma syster har nu pyret valt att bli missunnsam.
Avundsjukan har tydligen kickat in.
Hon försöker slita ut nappen, ligga bredvid när jag ammar och sparka på polarn, dra henne i fötterna och i morse kom första försöket att slå henne.
Det är sjukt jobbigt.
Söta lilla pyret får en elak min och beter sig illa. Hua. Jag blir liksom sorgsen av att se henne så.
Samtidigt har polarn bestämt sig för att följa i sin systers fotspår och vilja vara i famnen konstant för att inte skrika sig blå.
Jag tror ju inte att de där första grå håren jag hittade nyligen kommer behöva vänta så länge på sällskap.
Kommentarer