Fortsätt till huvudinnehåll

Släpp fångarna loss det är vår.

Eller hur mycket vår det kan kallas när man går i snålblåst och snöflingor, men lite fånge på frigång var det i alla fall.
Mrs B.o.B. pumpade, ammade, kladdade på mascara, plattade håret, sa See you later alligator och åkte in till hufvudstaden.
Med fångvaktare E åts en lunch och togs en fika i valfri takt. Ämnen så som livets gåtor, stora besvär, mindre problem, duktig träning (E), avundsjuka på tuff träning jämfört med mesiga "finna djupa magmusklerna" (B.o.B.), mat, mode, glädje och nöjen avhandlades. En dos leta-perfekta-handväskan och hur-jag-skulle-klä-mig-om-jag-kunde petades in i schemat. Vi hann promenera runt en stund också.
Sen var fångens mattillverkning sprickfärdig och hon begav sig hemåt.
Lite tystnad, trotsfritt, kolikfritt, fria händer och mat behövde jag efter den isolering från omvärlden som jag tenderar att välja när livet blir lite mycket.
Nackdelen är att timmar som skulle behövts till att bringa ordning i ett dammigt och stökigt hem gick förlorade, men såna prioriteringar får jag lära mig att göra nu känns det som. Bli vän med dina dammråttor, vilket ABF-hus ger den kursen tro?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.