Jag har packat ihop och skänkt iväg preggo-kläderna.
De hade blivit för stora, jag var kräkfärdig på dom och har inga planer på att kliva i dom igen, så första bästa preggo fick dom.
Visst, jag hade kunnat sälja dom på blocket men jag orkade banne mig inte och man får ju ändå inga pengar för det man säljer där. Istället tog jag den lättaste och lataste vägen och bara hivade iväg dom, får jag en slant för dom så får jag.
Jag måste säga att det hål i garderoben som de lämnade efter sig är nog det skönaste mina ögon vilat på på länge.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer