Fortsätt till huvudinnehåll

Rrroooaaaarrrr.

Så säger tigern, det vet till och med pyret.
Rrroooaaaarrrr sa jag också igår kväll.
Pyret vaknade av en mardröm som gjorde henne så förtvivlad. Jag satt länge och tröstade, gungade, strök hår och lät henne pilla på mitt öra, tills hon till slut slutade med den där hickande gråten och somnade om. Precis då var det någon ärkenöt som smällde en smällare utanför vilket skrämde skiten ur pyret igen.
Åh vad det var tur att jag satt fast med att åter trösta pyret för annars hade nog detta ärkenöt suttit inlindad i gungorna på lekplatsen.

Dessa smällare och raketer, jag förstår inte nöjet, det har jag aldrig gjort.
Att stå ut med det till nyår är irriterande. Att kommunen arrangerar ett fyrverkeri a' la bomber och granater till valborg är för mig ett gigantiskt frågetecken. Att det ska vara roligt att smälla av enstaka smällare är ett mysterium i klass med "Vad är meningen med livet".
Fast om ärkenöten hade råkat illa ut för att jag tappade humöret lite när pyret blev väckt och skrämd igen, så hade jag garanterat gått fri utan straff. Eller hur? I alla fall om polis och åklagare hade småbarn.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer