Ibland, så där lite då och då, så är jag otacksam. Eller rättare sagt, jag känner mig otacksam. För jag dras med en känsla av att med vår bakgrund så "får" jag inte gnälla över föräldraskapets trista bitar.
Det där med att vara på samma jobb alla dagar i veckan på alla tider på dygnet.
Att alla dagar ser likadana ut.
Att lyssna på gnäll, skrik och gråt alla dagar om året.
Att byta blöjor.
Att mata.
Att inte ha så mycket vuxet sällskap.
Att inte få sova, äta och gå på toaletten.
Att kroppen är sliten och aldrig verkar återhämta sig riktigt.
Att det är stökigt och skitigt någonstans hela tiden.
Men ibland struntar jag i om jag är otacksam och känner mig less på det där i alla fall.
Kommentarer