00:50 Polarn vill äta.
02:14 Pyret vaknar, är ledsen och vill sova i vår säng.
03:03 Polarn har magknip. Jag lägger mig på soffan med henne.
04:24 Polarn vill äta.
04:58 Polarn har magknip.
05:23 Herr B.o.B. och jag byter plats.
05:24 Pyret börjar vakna och vill hålla hand/öra/fot/uggla, kramas, sparkas, rulla runt.
06:01 Pyret går upp. Jag går upp och byter hennes blöja, gör frukost och trugar i henne lite gröt, puré och yoghurt.
06:30 Polarn vaknar.
06:45 Polarn vill ha mat.
07:20 Jag äter frukost och dricker svart kaffe.
Pausvila.
08:16 Jag duschar.
08:40 Polarn gallskriker.
08:45 Jag ammar.
09:15 Båda barnen sover. Jag är totalt förstörd men klarvaken.
Alltså de gör det med flit, eller hur. För vad kan man annars roa sig med i den åldern, än att jävlas med päronen?
Det oroväckande är att de redan samarbetar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer