00:50 Polarn vill äta.
02:14 Pyret vaknar, är ledsen och vill sova i vår säng.
03:03 Polarn har magknip. Jag lägger mig på soffan med henne.
04:24 Polarn vill äta.
04:58 Polarn har magknip.
05:23 Herr B.o.B. och jag byter plats.
05:24 Pyret börjar vakna och vill hålla hand/öra/fot/uggla, kramas, sparkas, rulla runt.
06:01 Pyret går upp. Jag går upp och byter hennes blöja, gör frukost och trugar i henne lite gröt, puré och yoghurt.
06:30 Polarn vaknar.
06:45 Polarn vill ha mat.
07:20 Jag äter frukost och dricker svart kaffe.
Pausvila.
08:16 Jag duschar.
08:40 Polarn gallskriker.
08:45 Jag ammar.
09:15 Båda barnen sover. Jag är totalt förstörd men klarvaken.
Alltså de gör det med flit, eller hur. För vad kan man annars roa sig med i den åldern, än att jävlas med päronen?
Det oroväckande är att de redan samarbetar.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer