Fortsätt till huvudinnehåll

Vad funkar bäst? Teamwork!

Nu är det dags att köpa bok!
Tjejerna bakom bloggen "Hormoner och hemorrojder" har skrivit en bok:
"Det är inte du, det är dom"
Jag kommer definitivt köpa den, dels för att jag är säker på att jag kommer tycka att den är ytterst underhållande, med hög igenkänningsfaktor, och man behöver skratta åt allt elände. Men också för att de lyfter en så viktig sak i dagens föräldraskap: vikten av att stötta och peppa andra föräldrar istället för att peka finger och döma. Och jag vill stötta det.

Jag försöker utgå ifrån att de allra flesta föräldrar tar de beslut som blir bäst för deras barn, utifrån deras egna unika förutsättningar, och är trygg i att det trots allt är få personer som inte förmår att göra det som är rätt för sina barn. Att ignorera sina barns behov, att medvetet utsätta dem för risker eller göra något man tror kommer skada dem är trots allt en väldigt, väldigt, väldigt kraftig gräns att överskrida.
Kan hända att när man har ett yrke där man får inblick i situationer där det har blivit fel, där föräldrar har brustit på riktigt, så inser man att alla dessa pekpinnar och åsikter är lite fåniga. Hur mycket skärmtid barnen får, hur ofta de får kolhydrater, hur många timmar de är på förskolan, hur mycket plast som finns i hemmet, om de ammas eller inte, allt sådant är åsikter. Det är inte vad som avgör om du är en bra förälder.

Så. I dag, när alla motsägelsefulla åsikter finns bara en panik-Googling bort, när sociala medier blinkar som discoljus med all information du inte visste att du behövde så behövs sådana som "Hormoner och hemorrojder" (och även "Hej hej vardag") för att påminna om att vi kanske ska prova att säga:
"Fan vad bra just du kämpar på som förälder!"
istället för att peka på att:
"Om du gör så här så gör du fel (och dina barn kommer bli förstörda för resten av livet)!"
För det gör du troligtvis inte, du gör säkert ditt allra bästa, och dina barn kommer säkert klara sig fint.
Fast förresten, säg inte "Fan" om det finns små barn i närheten, det är jättejättefel...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...