Fortsätt till huvudinnehåll

Vad funkar bäst? Teamwork!

Nu är det dags att köpa bok!
Tjejerna bakom bloggen "Hormoner och hemorrojder" har skrivit en bok:
"Det är inte du, det är dom"
Jag kommer definitivt köpa den, dels för att jag är säker på att jag kommer tycka att den är ytterst underhållande, med hög igenkänningsfaktor, och man behöver skratta åt allt elände. Men också för att de lyfter en så viktig sak i dagens föräldraskap: vikten av att stötta och peppa andra föräldrar istället för att peka finger och döma. Och jag vill stötta det.

Jag försöker utgå ifrån att de allra flesta föräldrar tar de beslut som blir bäst för deras barn, utifrån deras egna unika förutsättningar, och är trygg i att det trots allt är få personer som inte förmår att göra det som är rätt för sina barn. Att ignorera sina barns behov, att medvetet utsätta dem för risker eller göra något man tror kommer skada dem är trots allt en väldigt, väldigt, väldigt kraftig gräns att överskrida.
Kan hända att när man har ett yrke där man får inblick i situationer där det har blivit fel, där föräldrar har brustit på riktigt, så inser man att alla dessa pekpinnar och åsikter är lite fåniga. Hur mycket skärmtid barnen får, hur ofta de får kolhydrater, hur många timmar de är på förskolan, hur mycket plast som finns i hemmet, om de ammas eller inte, allt sådant är åsikter. Det är inte vad som avgör om du är en bra förälder.

Så. I dag, när alla motsägelsefulla åsikter finns bara en panik-Googling bort, när sociala medier blinkar som discoljus med all information du inte visste att du behövde så behövs sådana som "Hormoner och hemorrojder" (och även "Hej hej vardag") för att påminna om att vi kanske ska prova att säga:
"Fan vad bra just du kämpar på som förälder!"
istället för att peka på att:
"Om du gör så här så gör du fel (och dina barn kommer bli förstörda för resten av livet)!"
För det gör du troligtvis inte, du gör säkert ditt allra bästa, och dina barn kommer säkert klara sig fint.
Fast förresten, säg inte "Fan" om det finns små barn i närheten, det är jättejättefel...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...