Polarn har ju slutat med blöja. På dagen, inte på natten. Eftersom hon gillar att hetsdricka innan hon somnar så har hon en ytterst aktiv blåsa nattetid och får därför en "godnattblöja". Fast den lilla damen är ju rätt stolt över att ha trosa nu, så precis som det var med hennes storasyster så blir det emellanåt protester mot den där godnattblöjan.
Inga problem, vi låter henne somna utan så drar vi på en blöja sen.
Om vi inte glömmer vill säga, som igår.
Fast då kommer väl tösabiten och väcker mig klockan ett på natten och säger:
"Mamma, issa!"
Jag känner att hon är utan blöja och hoppar snabb som blixten ur sängen för att jag förväntar mig att hon har haft en olycka. Men icke. Vi hinner gå på toaletten (då fick jag ta på en godnattblöja).
Vi känner inte att det innebär att vi kan testa blöjfria nätter, men det ger ju liksom lite hopp om framtiden, att hon vaknar av att hon är kissnödig när hon för en gång skull är blöjloose.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer