Polarn har ju slutat med blöja. På dagen, inte på natten. Eftersom hon gillar att hetsdricka innan hon somnar så har hon en ytterst aktiv blåsa nattetid och får därför en "godnattblöja". Fast den lilla damen är ju rätt stolt över att ha trosa nu, så precis som det var med hennes storasyster så blir det emellanåt protester mot den där godnattblöjan.
Inga problem, vi låter henne somna utan så drar vi på en blöja sen.
Om vi inte glömmer vill säga, som igår.
Fast då kommer väl tösabiten och väcker mig klockan ett på natten och säger:
"Mamma, issa!"
Jag känner att hon är utan blöja och hoppar snabb som blixten ur sängen för att jag förväntar mig att hon har haft en olycka. Men icke. Vi hinner gå på toaletten (då fick jag ta på en godnattblöja).
Vi känner inte att det innebär att vi kan testa blöjfria nätter, men det ger ju liksom lite hopp om framtiden, att hon vaknar av att hon är kissnödig när hon för en gång skull är blöjloose.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer