Fortsätt till huvudinnehåll

Tolvtimmars pass.

Jag hade möjlighet att ta lite sovmorgon idag, så självklart vaknade jag klockan 5.54 och var pigg. Och eftersom jag gick upp så vaknade självklart den yngsta arvsmassan och började begära frukost och grejer. Det var väl så att jag var ledig från jobbet idag för att ta ett arbetspass på det andra jobbet, förskolan hade stängt och därför var det mamma-jobb inbokat.

Kanske är det fel att kalla det för jobb att ta hand om sina barn, men troligtvis inte.

För att aktivera de små hade jag bokat in en dag på Skansen tillsammans med deras mormor och morfar. Inte för att det finns så mycket på Skansen, men att åka tåg och spårvagn, knata runt och titta på de få djur man ser, sätta sig och äta lite här och där, åka ett par dassiga karuseller, åka lite rutschkana, klättra på låtsasdjur och stängsel och sen åka spårvagn och tåg hem igen, det räcker.

Eller räcker och räcker, arvsmassorna ville måla, göra pärlplattor, hjälpa till att vattna blommor, hjälpa till att sortera tvätten, hjälpa till att stryka en hög kläder, och hjälpa till att laga mat när vi kom hem. För de orkar hur mycket som helst, utom när man säger att de visst orkar för då är de så trötta att de håller på att avlida.

Men när vi hade vår pratstund när de skulle sova så sa Polarn att hon älskade sitt nya jobb; att åka tåg med mormor och morfar, och Pyret att hon hade haft en underbar dag. Jag får därmed anse att mitt tolvtimmars arbetspass; från kl 6.00 till 18.00, är väl utfört, med lite hjälp från mitt egna dna-ursprung.

Jag "firade" med att köra ett pass på crosstrainern och plugga inför eventuellt delegeringsprov.
En ledig dag. Eller, sådana finns inte riktigt lägre va?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.