Promenadmästare.

"Åh! Det är en alldeles underbar dag!" utbrister hon plötsligt. Pyret, vår treåring som snart ska bli medlem i P.R.O., medan vi tog en promenad ute på Djurgården. Idag med mjukglass och varmkorv som underhållning till kortväxta familjemedlemmar. Pyret gick.
Hon gick från Stockholm södra ner till Djurgårdsfärjan.
Hon gick från färjan till Djurgårdsbron.
Hon gick från NK till Kungsträdgården och Gallerian.
Hon gick från Gallerian till Centralen.
Hon gick så mycket att jag höll med henne om att hon var promenadmästare. Jag höll med henne så mycket att jag gick med på att åka hem och göra en medalj och ett mästar-märke till henne.

För att försöka återställa ordningen efter semestern så behövde vi åka och storhandla efter dagen strapatser, men det gav inte upphov till några större scener, trots en lång dag i värmen. Polarn var i och för sig på sitt nuvarande tresekunders humör; Ett, Två, Tre - sen exploderar hon plötsligt, av helt okända anledningar, mitt i att hon snackar, sjunger eller låter om något. Polarns snacka/få utbrott/sjunga/bli arg/låta förvandlade för övrigt Pyret till pensionär igen:
"Jösses vad hon babblar den där ungen!"

Men hon hade rätt, det blev en underbar dag. Jag tror att Pyret, och Polarn, behöver få dagar där de blir lite uppdelade, för jag fick känslan av att Pyret uppskattade att gå omkring lite före eller efter de andra med en förälder, rätt mycket idag. Om inte annat så drar jag slutsatsen att hon tyckte om dagen. Hon avslutade den nämligen med att säga:

"Jag är ganska trött mamma."

"Ska det bli skönt att sova idag?"

"Jaaaa, verkligen."

Sen sov hon en minut senare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen