Fortsätt till huvudinnehåll

Men slappna av!

Igår trodde jag på rapporterna om att moln och svala vindar var på intåg, och stressade upp mig.
Detta eviga stressande.
Nu var det ju inte så, jag fick ju njuta av solen idag med, tillsammans med finaste mammakompisen i stan.
Imorgon är det sista lediga (var)dagen innan plugget börjar, och gissa vad? Jag stressar upp mig.
Jag försöker, verkligen försöker, att tänka att jag ska ha en l.e.d.i.g. dag. Ligga i soffan hela dagen med en påse chips och kolla på Viaplay. Jag försöker, verkligen försöker, att tänka att jag behöver det, alla fysiska och psykiska stressymtom tyder på att det vore en god investering. Nu kommer en ny termin, snart stundar delegeringsprov på jobbet, kalla och mörka vinterhalvåret kommer, och jag har inte haft någon semester.
Men.
Så smyger de sig in. Tankarna.

Fast, jag skulle ju kunna läsa lite av de där artiklarna man ska ha läst till på onsdag, eftersom jag inte fått boken man ska ha läst till måndagen från Adlibris, de kommer inte hinna leverera den.

Och jag skulle kunna skriva klart.

Jag hade ju tänkt göra en sån där fotobok för Polarn.

Jag hann ju inte torka golven, det går ju snabbt.

Det skulle ju behövas laddas en tvättmaskin.

Jag skulle ju kunna ta en vända upp på vinden.

Jag skulle kunna ta en vända till soprummet.

Jag skulle kunna kolla upp vad barnen behöver i form av höst/vinterkläder.

Barnens garderober skulle behöva rensas.

Jag hade ju tänkt gå igenom högen med saker barnen har tagit med från förskolan.

Det är ju hemskt om jag ligger och latar mig när barnen är på förskolan, kanske borde de vara lediga.

Och så vidare och så vidare och så vidare.

Herrejisses människa!
En. Dag. En jäkla dag. Ska det vara så jäkla svårt.
Det värsta är att jag känner mig själv allt för väl, jag kommer bocka av hälften av den där listan, för att det kommer ge mig någon snedvriden tillfredsställelse och jag kommer känna mig "duktig". Men i slutändan är allt jag kommer få fler konstiga nervpirrningar, mer migrän, mer magkatarr och någon gång i framtiden säkert hjärtinfarkt eller stroke eller något.

En ledig dag, och innan jag ens har haft den så är jag uppstressad över allt dåligt samvete den ger mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...