Fortsätt till huvudinnehåll

Men slappna av!

Igår trodde jag på rapporterna om att moln och svala vindar var på intåg, och stressade upp mig.
Detta eviga stressande.
Nu var det ju inte så, jag fick ju njuta av solen idag med, tillsammans med finaste mammakompisen i stan.
Imorgon är det sista lediga (var)dagen innan plugget börjar, och gissa vad? Jag stressar upp mig.
Jag försöker, verkligen försöker, att tänka att jag ska ha en l.e.d.i.g. dag. Ligga i soffan hela dagen med en påse chips och kolla på Viaplay. Jag försöker, verkligen försöker, att tänka att jag behöver det, alla fysiska och psykiska stressymtom tyder på att det vore en god investering. Nu kommer en ny termin, snart stundar delegeringsprov på jobbet, kalla och mörka vinterhalvåret kommer, och jag har inte haft någon semester.
Men.
Så smyger de sig in. Tankarna.

Fast, jag skulle ju kunna läsa lite av de där artiklarna man ska ha läst till på onsdag, eftersom jag inte fått boken man ska ha läst till måndagen från Adlibris, de kommer inte hinna leverera den.

Och jag skulle kunna skriva klart.

Jag hade ju tänkt göra en sån där fotobok för Polarn.

Jag hann ju inte torka golven, det går ju snabbt.

Det skulle ju behövas laddas en tvättmaskin.

Jag skulle ju kunna ta en vända upp på vinden.

Jag skulle kunna ta en vända till soprummet.

Jag skulle kunna kolla upp vad barnen behöver i form av höst/vinterkläder.

Barnens garderober skulle behöva rensas.

Jag hade ju tänkt gå igenom högen med saker barnen har tagit med från förskolan.

Det är ju hemskt om jag ligger och latar mig när barnen är på förskolan, kanske borde de vara lediga.

Och så vidare och så vidare och så vidare.

Herrejisses människa!
En. Dag. En jäkla dag. Ska det vara så jäkla svårt.
Det värsta är att jag känner mig själv allt för väl, jag kommer bocka av hälften av den där listan, för att det kommer ge mig någon snedvriden tillfredsställelse och jag kommer känna mig "duktig". Men i slutändan är allt jag kommer få fler konstiga nervpirrningar, mer migrän, mer magkatarr och någon gång i framtiden säkert hjärtinfarkt eller stroke eller något.

En ledig dag, och innan jag ens har haft den så är jag uppstressad över allt dåligt samvete den ger mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.