Fortsätt till huvudinnehåll

Dags nu

Det är dags att ta tag i sig själv.
Jag har ont i ryggen, ont i höfterna, återkommande huvudvärk, är trött så jag vill gråta från väckning till gonattkudden och har problem med kramp i vader och fötter. Det sistnämnda kunde visst avhjälpas med magnesiumtillskott enligt narkosdoktorn på jobbet, så det är införskaffat. Det övriga kan nog bara avhjälpas med styrketräning och lite bättre kosthållning. Bättre kosthållning än en grundföda bestående av koffein och kolhydrater tänker jag då.

Så. När Polarn väckte mig imorse fick hon sitta med paddan medan hon åt frukost, så låg jag och krälade runt på golvet nedanför henne, med Olga Rönnbergs Mammaträningsbok i högsta hugg. Det är ju lite sent kanske, men det är säkert foglossningshöfter och post-preggo hållning som är orsaken till värken, så jag börjar där.

När Polarn hade ätit klart fick jag hämta en extra träningsmatta, för då ville hon "träna också", och "hjälpa till". Det var ju trevligt med lite sällskap men tufft att göra plankan med en tvååring på ryggen.

Med programmet genomfört gjorde vi frukost; omelett med paprika och keso. Eller paprikan fick jag "smaka", Polarn fick nämligen tag i den och började äta den som ett äpple. Hon åt upp 3/4 dels paprika på egen hand. Därmed visar hon vägen i den nyttiga inriktning vi försöker ta oss.

Nu har vi i alla fall börjat dagen bra, och med en sådan start kan vi ju lätt unna oss både fika och lördagsgodis tänker jag. Då vaknar Pyret och börjar prata om att hon vill åka till skogen och plocka blåbär.
Så nu ska vi leka friluftsliv också.
Det borde ju finnas någon gräns för hur nyttig man får vara på en lördag känner jag, men det är väl ingen som lyssnar på mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.