Fortsätt till huvudinnehåll

Men vad vill du då?

Jag läste för ett tag sen om hur man ska förändra sitt liv genom att föreställa sig att man är den personen man vill vara, istället för att tänka på vem man inte längre vill vara. Som att man ska se sig själv som den där hälsosamma träningsfanatikern istället för den där trötta människan som alltid faller för choklad och hoppar över träningen. Eller att man ska se sig själv som den omtänksamma optimisten istället för den bittra människan som hänfaller åt ironi i tid och otid.

Mja. Kanske är det precis tvärtom man ska göra, tänkte jag idag. När man är inne i en sådan där period där man känner sig lite trött, man funderar över sina val och får lite panik över hur livet är, så kanske man ska fokusera på vad man inte vill.
Bara idag kom jag att tänka på att jag inte vill vara den där personen som alltid ska se positivt på allt. För att alltid hitta det positiva i saker kan ju vara lite respektlöst mot den som inte har det så himla positivt just då.
Jag vill heller inte vara den som jämför smärta och lidande. Det gamla ordspråket "Jag var ledsen över att jag saknade en sko, tills jag mötte en man utan ben." kom upp. Och "Man hade ju kunnat sitta i en båt på medelhavet.", liksom "...och hen tror att hen har det tufft." Men vadå, det finns väl alltid någon som har det värre. Varför ska man inte få ha ont i det man själv är i för den skull.
Efter en lättare hyperventilering och mindre ångestattack när ämnet kom upp, insåg jag att jag inte vill medverka i ett tv-program.

Men sen kom två inte-saker upp som var rätt svåra att ta in. Två saker jag vet att jag borde vilja, saker som är det bästa för mig, men där jag känner att "Jag vill inte..." faktiskt säger mer just nu.
Så när ska man lyssna på den där "Jag vill inte-rösten" och när ska man be den hålla klaffen och köra vidare i det spåret som är det bästa för en. Om man inte vill, är det ens det bästa för en?

Jag som trodde att jag hade en bra livsfilosofi/livsstrategi på gång där, men det verkar ju finnas lite hål i teorin där. Eller så är det vid de tillfällena som man ska skifta till att visualisera den personen man önskar vara istället?
Kanske får fila lite till på min guru-filosofi.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...