Fortsätt till huvudinnehåll

Men vad vill du då?

Jag läste för ett tag sen om hur man ska förändra sitt liv genom att föreställa sig att man är den personen man vill vara, istället för att tänka på vem man inte längre vill vara. Som att man ska se sig själv som den där hälsosamma träningsfanatikern istället för den där trötta människan som alltid faller för choklad och hoppar över träningen. Eller att man ska se sig själv som den omtänksamma optimisten istället för den bittra människan som hänfaller åt ironi i tid och otid.

Mja. Kanske är det precis tvärtom man ska göra, tänkte jag idag. När man är inne i en sådan där period där man känner sig lite trött, man funderar över sina val och får lite panik över hur livet är, så kanske man ska fokusera på vad man inte vill.
Bara idag kom jag att tänka på att jag inte vill vara den där personen som alltid ska se positivt på allt. För att alltid hitta det positiva i saker kan ju vara lite respektlöst mot den som inte har det så himla positivt just då.
Jag vill heller inte vara den som jämför smärta och lidande. Det gamla ordspråket "Jag var ledsen över att jag saknade en sko, tills jag mötte en man utan ben." kom upp. Och "Man hade ju kunnat sitta i en båt på medelhavet.", liksom "...och hen tror att hen har det tufft." Men vadå, det finns väl alltid någon som har det värre. Varför ska man inte få ha ont i det man själv är i för den skull.
Efter en lättare hyperventilering och mindre ångestattack när ämnet kom upp, insåg jag att jag inte vill medverka i ett tv-program.

Men sen kom två inte-saker upp som var rätt svåra att ta in. Två saker jag vet att jag borde vilja, saker som är det bästa för mig, men där jag känner att "Jag vill inte..." faktiskt säger mer just nu.
Så när ska man lyssna på den där "Jag vill inte-rösten" och när ska man be den hålla klaffen och köra vidare i det spåret som är det bästa för en. Om man inte vill, är det ens det bästa för en?

Jag som trodde att jag hade en bra livsfilosofi/livsstrategi på gång där, men det verkar ju finnas lite hål i teorin där. Eller så är det vid de tillfällena som man ska skifta till att visualisera den personen man önskar vara istället?
Kanske får fila lite till på min guru-filosofi.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.