Så var det väl så att lilla skrutt, vår bebis, kaxmörten, primadonnan; Polarn i hela sin två år och fem månader gamla uppenbarelse hade sin första blöjfria dag på förskolan.
Fanfarer, gratulationer, hyllningar infogas i kommentatorsfältet.
Vardagen är ju åter efter sommarlovet och alla dagar i lekparker, utflykter till Eskilstuna och High Chaparall, utan olyckor har banat väg för en olycksfri dag på förskolan. Det blev dessutom en så praktisk start att de bara var sex stycken barn på plats, så toalettbesök kunde hållas i fokus av både Polarn, personalen och syskon/förskolkompisar.
Jag är så stolt. Min bebis är stora tjejen nu. Det fyller mig också med ett märkligt vemod. Min bebis. Hon är ju inte ens två och ett halvt. Men mest är jag stolt. Fastän det är hon som fixat det och herr B.o.B. som har övat med henne, så tar jag åt mig en liten bit av äran, bara för att jag har varit med att skapat varelsen ifråga.
Jag tar dock inte samma ansvar för att ha varit med att skapa varelsen ifråga när hon skapar trubbel på högsta nivå, då är det självklart någon annans gener det måste bero på. Som att hon fick för sig att hoppa från en stubbe på förskolan och därför stoltserar med ett stort skrubbsår/blåmärke i pannan.
Älskade unge.
Kommentarer