Plugget är igång. Det känns ovanligt motigt, omotiverande och rent av deprimerande den här terminen, jag är jäkligt skoltrött helt enkelt.
Men ändå, idag var det en sitta hemma och plöja litteratur dag, men plöja litteratur kan man inte göra åtta timmar i sträck. Därav tog jag en omväg när jag skulle gå ut och köpa någonting i lunchväg, och tittade in på den lokala secondhandbutiken.
Förutom att jag kunde fynda en treliterspåse full av pärlor till pärlplattor för ynka 15 spänn (förbrukningsvaror!) så hittade jag en klänning.
En skräddarsydd sidenklänning i underbar 40-50-tals stil.
Så jäkla onödigt inköp, för hur ofta har jag anledning att dra på mig en sådan, men för 60 kronor tänkte jag att den kunde vara kul att ha i garderoben.
Vem vet, plötsligt kanske man blir ivägsusad på galej.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer