Största möjliga fascination tillägnar pyret naveln just nu.
Hon går gärna fram till sina päron och rycker bryskt upp tröjor och drar ner mammabyxor för att skåda underverket, följt av en koll att hennes egna sitter där den ska. Idag hade vi dessutom en udda trekant där hon drog upp tröjan på sin docka, följt av mammas och sen sin egen, om och om igen, för att granska, peta och jämföra.
Det är väl bara att hänge sig åt denna biologi/kroppskännedoms kurs, i alla fall så länge som den sker inför hemmets fyra väggar. Vi får däremot diskutera denna utbildnings fortsättning om hon får för sig att den ska ske på mer offentliga platser, för jag har trots allt någon gräns och stolthet kvar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer