Fortsätt till huvudinnehåll

Aj.

Samtidigt som nyheterna i Tv4  rapporterar om hur barn på ett barnhem i Filippinerna binds fast i sina sängar och mina ögon möter de tomma blickarna hos de små i sina spjälsängar så hör jag hur min snor-Fia piper från sin säng.
Jag trotsar feber, hosta, yrsel och ont i bebismagen för att slippa se mer. Jag trotsar läggnings regeln om att inte ta upp henne i famnen och kramar henne hårt tills hon själv vill lägga sig i sin säng och kela med sin uggla.
Det gör ju så ont att se såna hemskheter att jag bara vill hålla, hålla och hålla pyret tills jag tror att hon aldrig någonsin kommer känna sig ensam eller övergiven ens för en kort sekund.
Eller bli Angelina Jolie och adoptera halva världen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.