Välkommen!

Det är ju en mindre hög med brudar som ska föda innan mig.
Försten ut är redan här, det kom en liten Sixten, söt som socker.
Plötsligt blev det verkligt, hela grejen med att vi också snart kommer sitta där med en till liten varelse i famnen. När jag såg den där nya människan så sköljde minnena över mig, jag riktigt kände hur det var att ligga där med pyret och pilla på fingrar och tår och försöka förstå att hon var vår. Efter ett helt år så kan jag fortfarande pilla på hennes fingrar och tår och försöka förstå att hon är vår. Det är en så mäktig känsla att jag undrar om den någonsin kommer gå att greppa.
Nu ska vi alltså snart försöka förstå en gång till.
Det känns svårt, läskigt och jag längtar. När pyret tar så mycket plats, tid och energi så känns det omöjligt att få plats för en till. När pyret väcker så ofantligt många och stora känslor så känns det skrämmande att lyckas ha så mycket känslor för två. Samtidigt så fick bilden på Sixten mig att vilja träffa den där som bråkar där inne. Vem är det egentligen. Nu när man vet hur mycket personlighet som kommer med paketet från start så känns det ofantligt spännande att få veta vem som ska flytta in hos oss nu.
Vi ska ha två barn.
Fatta.
Två.