Fortsätt till huvudinnehåll

Jaha du.

På ostadiga ben gick jag till mödravården för ett läkarbesök angående den här struliga graviditeten.
Jag gick därifrån med sjukskrivning på halvtid för att sammandragningarna med den här typen av värk skulle kunna medföra för tidig förlossning.
Inte bra.
Jag gick också hem lite fundersam över en kommentar från doktorn. Hon sa att det är ju skönt att det inte är så många veckor kvar (vecka 33+0 idag), varpå jag sa lite försiktigt att eftersom första barnet som "alltid" ska gå över tiden inte gjorde det så hoppas jag att jag slipper det även den här gången.
Hon sa då att nä, inte om första kom vecka 40 och du har såna här sammandragningar nu, då gissar jag om sådär 3-4 veckor.
Ääääähhhääääähhhhh?
Det sjönk inte in riktigt förrän efteråt. 40 - 33 = 7, inte 3-4.
Nåväl, det där med förlossning är ju en högst ovetenskaplig överraskning så det är ju inget som säger att hon har rätt, det ska väl mer ses som en kvalificerad gissning. Men lite skakis blev jag nog allt. Redan om 4 veckor.
Jag har svårt för det där med saker som inte följer planen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.