Men du och pyret fick hosta, det fick inte jag. sa maken.
Men den är ju väldigt lindrig. sa jag. Puckot.
Är den jobbig på natten? frågade han.
Nä, jag hostar lite då med. sa jag. Jubelåsnan.
Så korkat att utmana ödet. Resultatet av mitt högmod lät inte vänta på sig.
Under natten försökte lungorna vandra ut genom ögonhålorna, vare sig jag satt eller låg ner. Den var så bestämd att jag fick en nästäppa som inget råder bot på, vilket gör att jag måste andas genom munnen, vilket ger mer hosta. Huvudet känns helt sprängfärdigt och bebismagen är satt att explodera strax därefter.
Det vanliga dilemmat finns kvar; jag sitter för mycket och får ont i fogarna men, förutom sammandragningarna, blir jag karusell-snurrig om jag försöker göra något.
Dagen har jag spenderat i soffan, precis som halva natten, där jag sover i 30-60 minuters pass innan jag kör ett host-pass till.
Däremellan känner jag att det räcker nu men känner mig också tacksam för att pyret studsar tillbaka så lätt när hon blir sjuk.
Kommentarer