Äntligen helg!
Äntligen fyra händer, armar, ben och ögon som kan jaga pyret.
Jag tänkte att maken fick ignorera sin förkylning, göra som oss preggon och bita ihop.
Klockan mitt i natten tycker jag att jag hör maken trösta pyret som låter hostig.
Klockan det är ju i princip morgon och inte natt hör jag maken trösta ett pyre som definitivt inte mår grejtans.
Jodå, feber och hosta.
Så äntligen helg innebär förkyld make, sjuk pyret, katt som troligtvis fått tillbaka urinstenar och behöver få sitt specialfoder igen och lilla jag, som... ja, ni vet.
Om jag går och får den där förkylningen jag med så slänger jag helt klart in handduken, ger upp, abdikerar, avsäger mig fortsatt ansvar, drar mig ur leken och säger tack och hej.
Om jag hade haft det valet vill säga.
Kommentarer