I morse fick pyret tag i en vatten-sprejflaska. Den blev genast hennes bästa vän.
Några timmar hann passera innan mini-Houdini lyckades, i stor triumf, skruva av munstycket. Det lilla munstycket som hon garanterat skulle springa runt med i munnen.
Jag klev in och sa tack och adjö till sprejflaskan på grund av den uppenbara dödsrisken, denna ytterst otacksamma uppgift som förälder.
Tada! Epic utbrott.
Det sparkades, vevades, skreks, gräts och kippades efter luft när såna onödigheter som andning glömdes bort i denna stora orättvisa.
Jag blir liksom alltid lite handfallen och förvånad i några sekunder, inte över att just pyret är den typen som reagerar starkt varje gång hennes vilja motarbetas, jag känner henne nu, utan för att hon orkar. Det är lite beundransvärt att hon är beredd att gå ut i fullt krig för såna små saker.
Just idag var det väl också beundransvärt att jag lyckades hålla, krama, trösta och lugna henne på bara några minuter. Hon kröp upp i famnen, tryckte in näsan i min hals och grät istället över orättvisan, tills hon somnade av ren utmattning.
Undrar vad det ska bli av detta starka lilla knytte.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer