I morse fick pyret tag i en vatten-sprejflaska. Den blev genast hennes bästa vän.
Några timmar hann passera innan mini-Houdini lyckades, i stor triumf, skruva av munstycket. Det lilla munstycket som hon garanterat skulle springa runt med i munnen.
Jag klev in och sa tack och adjö till sprejflaskan på grund av den uppenbara dödsrisken, denna ytterst otacksamma uppgift som förälder.
Tada! Epic utbrott.
Det sparkades, vevades, skreks, gräts och kippades efter luft när såna onödigheter som andning glömdes bort i denna stora orättvisa.
Jag blir liksom alltid lite handfallen och förvånad i några sekunder, inte över att just pyret är den typen som reagerar starkt varje gång hennes vilja motarbetas, jag känner henne nu, utan för att hon orkar. Det är lite beundransvärt att hon är beredd att gå ut i fullt krig för såna små saker.
Just idag var det väl också beundransvärt att jag lyckades hålla, krama, trösta och lugna henne på bara några minuter. Hon kröp upp i famnen, tryckte in näsan i min hals och grät istället över orättvisan, tills hon somnade av ren utmattning.
Undrar vad det ska bli av detta starka lilla knytte.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer