Pyret har uppenbarligen hamnat i någon ny fas. Igen. Vi som har haft det så trevligt.
Från att glatt hämta overallen själv och lägga sig i den på golvet, till att totalvägra och mest bete sig som en kålmask på speed så fort påklädning kommer på tal. Bara över en natt. Jag är ju inte jättelämpad för att jaga runt en halvmeter avkomma just nu, så viss frustration och väntetid uppstår varje gång.
Sen gillar ju damen att gå nu, ute som inne och hon går ju lite i samma takt och lika långt som jag gör, så vi utgör ett bra team.
Eller utgjorde.
Utomhus vill hon gå, inte sitta i vagnen, men hon vill allra helst gå åt andra hållet. Oavsett vilket håll det är, oavsett om jag anpassar mig och går dit hon går, hon blir skitförbannad efter några meter för att hon ska gå åt andra hållet.
Så då får hon till sist sitta i vagnen.
Vilket gör henne skitförbannad.
Ilsken pyret i vagn startar med självmordsbenägenhet, då hon gärna kastar sig hejdlöst över ena kanten för att protestera, och övergår i evighets långa tjurigheter som inte ens en vovve på en meters avstånd råder bot på.
Hemma är det vill ha som ger de största utbrotten. Hon vill ha något. Vad som helst. Hon pekar lite flytande, flyktigt och otydligt mot något diffust och låter uuuunnnnnggggg och säger där! och blir... ... yes, skitförbannad när hon inte får vad det nu är hon inte ens vet hon vill ha.
Skitförbannad inomhus som utomhus resulterar i 9 kilo gener som lägger sig på golvet/marken och "gråter", sparkar med fötter i storlek 19-20 och viftar med armarna framför sig för att avvärja varje försök till att någon närmar sig. Så charmigt.
Nu verkar dock min kära dotter ha någon inbyggd överlevnads mekanism, för hon kompenserar för sitt härliga humör genom att vara extra kramig och ger mig frikostigt med pussar mellan utbrotten. Trots att kramarna blir mer av strypförsök eller skallningar och pussarna är mer av gapa med hela munnen, slicka på mamma och sen ta en tugga så älskar jag dom. Jag får inte nog. Vartenda utbrott är preskiberat, bortglömt, avskrivet på en nanosekund.
Det är fascinerande hur man kan älska någon som är så vansinnigt jobbig så vansinnigt mycket.
Kommentarer