Fortsätt till huvudinnehåll

Pytteliten gigant.

Det blev en premiärtur med nya barnvagnen, vi tog ur ena sitsen och pyret fick åka solo.
Tack vare att jag vaggar runt som en halt anka med absurd ölmage så kändes det befogat att gå runt med en syskonvagn fast det bara satt ett barn i den.
Det lilla monstret verkade trivas i den men jag misstänker att det mest är nyhetens behag och att protester mot att sitta fastspänd och bara framåtvänd kommer. Speciellt eftersom hon har ägnat dagen åt att protestera mot allt annat, som mot att äta något annat än ost till lunch.
Trots den uppenbara minimala faktiska skillnaden i bredd, 4 fjuttiga centimetrar, så kändes det som att manövrera en traktor och jag fick påminna mig själv om att vi inte har något val. Vi måste frakta runt två barn snart. Det kommer bli otympligare, krångligare och svettigt oavsett vilken vagn vi hade valt.

Med det i beaktande får jag väl säga att jag är nöjd.

Sån liten skillnad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.