Det finns ju de som bestämt hävdar att man inte får äta sånt som knastrar när man tittar på Melodifestivalen. Då hööör man ju inte, säger dom.
Nehe, det är väl liksom det som är meningen med vissa låtar. Precis som att man måste ha en skämskudde redo för att skona ögonen från de där riktigt piniga ögonblicken.
Med tanke på all chipsförsäljning till de här kvällarna och den ökade inredningstrenden, som sammanfaller med införandet av många del-finaler, så misstänker jag att det är fler som känner likadant.
Därmed har jag inte sagt att man inte bara måste titta.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer