När pyret nu börjar bli mer och mer en riktig människa och man börjar se personlighet i henne, så börjar jag tänka på framtiden.
Här sitter jag med en helt ny person, ett oskrivet blad, en tavla utan motiv och det är mitt ansvar att fylla henne med rätt saker.
Hur gör jag?
Hur ger jag rätt värderingar och vanor?
Det vore väl dumt om hon hamnade i onyttiga matvanor, så nog vill jag att hon växer upp med en hälsosam inställning till vad som är nyttigt och att hon tänker lite på vad man äter och varför. Men samtidigt så vill jag ju inte att hon blir rädd för mat, blir nojjig eller utvecklar någon ätstörning.
Jag vill att hon ska vara aktiv och motionera, men bara så mycket som hon vill och orkar, för jag vill också att hon ska engagera sig i skolan och få en bra utbildning. Det får ju inte bli så att hon känner sig pressad och får magont av att prestera.
Hon ska bli en bra, snäll och omtänksam människa med så lite fördomar som möjligt, men hon får inte bli så snäll att hon blir överkörd av andra. Jag vill att hon ska bli stark och självsäker utan att bli kaxig eller en mobbare.
När hon växer upp ska hon känna att vi vill ge henne hela världen utan att hon för den skull ska bli bortskämd.
Som färdig person vill jag se att hon är öppen för alla människor, att hon är empatisk och ser till allas lika värde.
Det bästa sättet att få henne att bli den människa som man önskar är självklart att föregå med gott exempel, att vara bra förebilder, för barn gör som man gör, inte som man säger. Men hur stor är inte den pressen? Vad gör och säger jag för dumt som hon kan ta efter? Vad gör och säger jag som kan bli fel?
Realistiskt vet jag att jag kommer göra fel och misstag under hennes uppväxt, men jag hoppas att det inte är saker som kommer göra livet svårt för henne, eller som kommer sätta spår som kommer göra henne ont.
Jag kommer skriva de finaste orden och måla henne med de finaste färgerna jag kan hitta och hoppas att det gör henne till den vackraste dikten och mest underbara tavla som finns.
Pyret. Vackra, fina pyret. Vilken skatt mamma har att förvalta.
Här sitter jag med en helt ny person, ett oskrivet blad, en tavla utan motiv och det är mitt ansvar att fylla henne med rätt saker.
Hur gör jag?
Hur ger jag rätt värderingar och vanor?
Det vore väl dumt om hon hamnade i onyttiga matvanor, så nog vill jag att hon växer upp med en hälsosam inställning till vad som är nyttigt och att hon tänker lite på vad man äter och varför. Men samtidigt så vill jag ju inte att hon blir rädd för mat, blir nojjig eller utvecklar någon ätstörning.
Jag vill att hon ska vara aktiv och motionera, men bara så mycket som hon vill och orkar, för jag vill också att hon ska engagera sig i skolan och få en bra utbildning. Det får ju inte bli så att hon känner sig pressad och får magont av att prestera.
Hon ska bli en bra, snäll och omtänksam människa med så lite fördomar som möjligt, men hon får inte bli så snäll att hon blir överkörd av andra. Jag vill att hon ska bli stark och självsäker utan att bli kaxig eller en mobbare.
När hon växer upp ska hon känna att vi vill ge henne hela världen utan att hon för den skull ska bli bortskämd.
Som färdig person vill jag se att hon är öppen för alla människor, att hon är empatisk och ser till allas lika värde.
Det bästa sättet att få henne att bli den människa som man önskar är självklart att föregå med gott exempel, att vara bra förebilder, för barn gör som man gör, inte som man säger. Men hur stor är inte den pressen? Vad gör och säger jag för dumt som hon kan ta efter? Vad gör och säger jag som kan bli fel?
Realistiskt vet jag att jag kommer göra fel och misstag under hennes uppväxt, men jag hoppas att det inte är saker som kommer göra livet svårt för henne, eller som kommer sätta spår som kommer göra henne ont.
Jag kommer skriva de finaste orden och måla henne med de finaste färgerna jag kan hitta och hoppas att det gör henne till den vackraste dikten och mest underbara tavla som finns.
Pyret. Vackra, fina pyret. Vilken skatt mamma har att förvalta.
Kommentarer