Bästa presenten någonsin.

För att hedra sin mor har pyret varit på ett piggt och glatt humör idag, några sura miner men mest fniss, flirt och bus.
Med det goda humöret följer dock ett visst mått av energi, det lilla livet orkar vara i gasen rätt länge, längre än sin gamla mamma. Hon hoppar, studsar, vrider och vänder sig banne mig oavbrutet, som om det inte bara var myror i brallan utan i hela kroppen.
Hon behärskar sina små nävar allt bättre, står stadigare, skrattar högt längre, övar på att sätta sig upp och rullar från mage till rygg utan tvekan. Det nya är att försöka krypa. Det går inte så bra. Hon är som en roddbåt med bara en åra, hon sprattlar sig runt i 90-180 grader men kommer inte framåt.
Det gör mig inget, hon får gärna vänta med att börja krypa, för jag är övertygad om att den där överenergiska ungen kommer hitta på så jädra mycket bus när hon väl kan förflytta sig att jag gärna vet var jag har henne ett litet tag till.
Jag vågar dock inte tro att dagens glädje ska hålla i sig. Kanske var hon bara ögontjänare och höll sig i skinnet för att mamma hade besök. Den som lever får se.
Men det var väldans gulligt av henne att ge en sån fin present på bröllopsdagen, det var ju det enda jag önskat mig.