Fortsätt till huvudinnehåll

Mello.

Om man tittar på melodifestivalen så måste man väl uttala sig.
Det är säkert någon lag på det.
Men vad säger man?
Att Danny kanske inte är lika bra på det här jobbet som hans vanliga kneg?
Att hälften av alla manliga deltagare ser ut och låter likadant och att de alla är små Saade kopior?
Att jag, istället för att heja på något bidrag, frågar mig själv varje gång "Men om du måste välja någon..." bara för att varje gång se mitt nödval bli bortvalt av svenska folket.
Att trots att årets bidrag till största del riktar sig till pyrets målgrupp så sover hon genom hela rabaldret.
Att det var alldeles för lite "Men hur ser människan ut!?" i år.
Att trots allt så tittar jag varje vecka...
Eller så säger jag ingenting alls.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.