Pyret har hittills haft en bra dag.
En bättre dag.
Utbrotten har varit relaterade till något; mat, blöjbyte, inte kunna nå leksaken, leksaken smakade inte gott, en spya, och är därför har de varit fullt hanterbara.
Det är en ocean mellan de reaktiva utbrotten och att handskas med de oförklarliga hela-dagen-lång-utbrotten. Det är som natt och dag; hon skriker i 8 timmar, sover i 2 timmar och är på gott humör i 2 timmar under sin dåliga 12 timmars dagar. Hon skrattar i 8 timmar, sover i 2 timmar och skriker i 2 timmar på sina bra 12 timmars dagar.
När hon har bra dagar så känns det som att jag måste överdriva de dålig dagarna, när hon har dåliga dagar känns det som att jag överskattar de bra dagarna. Jag gör varken eller. De bra och dåliga dagarna är precis så bra och dåliga som jag upplever dem.
Pyret är 15 veckor nu, av de har hon skrikit sig genom 2/3 delar av sitt liv, 10 av 15 veckor.
Så jag börjar bli aningen sliten.
Det påverkar de bra dagarna. Jag har svårt att njuta av pyrets skratt och bus för jag lever lätt chockskadad av de tidigare skriken och väntar på nästa skrikperiod, vilket känns supertrist.
Kanske är det bara jag som har missuppfattat hur det är att ha småbarn. Kanske skriks det 8 timmar om dagen, som om de håller på att avlida, under 2/3 delar av livet. Kanske vill alla barn vara klistrade i mammas famn hela dagen annars får de hysteriska utbrott. Kanske är det jag som är naiv som tror att det mestadels ska vara som idag där utbrotten kommer med jämna mellanrum men utan att jag håller på att avlida och jag har händerna fria ibland.
I så fall ber jag om ursäkt för mitt gnäll och min svaghet.
En bättre dag.
Utbrotten har varit relaterade till något; mat, blöjbyte, inte kunna nå leksaken, leksaken smakade inte gott, en spya, och är därför har de varit fullt hanterbara.
Det är en ocean mellan de reaktiva utbrotten och att handskas med de oförklarliga hela-dagen-lång-utbrotten. Det är som natt och dag; hon skriker i 8 timmar, sover i 2 timmar och är på gott humör i 2 timmar under sin dåliga 12 timmars dagar. Hon skrattar i 8 timmar, sover i 2 timmar och skriker i 2 timmar på sina bra 12 timmars dagar.
När hon har bra dagar så känns det som att jag måste överdriva de dålig dagarna, när hon har dåliga dagar känns det som att jag överskattar de bra dagarna. Jag gör varken eller. De bra och dåliga dagarna är precis så bra och dåliga som jag upplever dem.
Pyret är 15 veckor nu, av de har hon skrikit sig genom 2/3 delar av sitt liv, 10 av 15 veckor.
Så jag börjar bli aningen sliten.
Det påverkar de bra dagarna. Jag har svårt att njuta av pyrets skratt och bus för jag lever lätt chockskadad av de tidigare skriken och väntar på nästa skrikperiod, vilket känns supertrist.
Kanske är det bara jag som har missuppfattat hur det är att ha småbarn. Kanske skriks det 8 timmar om dagen, som om de håller på att avlida, under 2/3 delar av livet. Kanske vill alla barn vara klistrade i mammas famn hela dagen annars får de hysteriska utbrott. Kanske är det jag som är naiv som tror att det mestadels ska vara som idag där utbrotten kommer med jämna mellanrum men utan att jag håller på att avlida och jag har händerna fria ibland.
I så fall ber jag om ursäkt för mitt gnäll och min svaghet.
Kommentarer