Fortsätt till huvudinnehåll

Hela sanningen.

Jag var och hämtade ut mitt slutbetyg idag.
Wohoo!
Och möttes av en sån där butter, bitter människa som bara utstrålade missnöje.
Killen som hon betjänade innan log och skrattade lite ansträngt, när jag kom fram fann jag mig själv göra detsamma, för det är så jag reagerar, jag vill lätta upp den ansträngda stämningen. Fast det gör jag bara till en viss punkt, förr eller senare när man fortsätter att bli behandlad som dagens irritationsmoment så blir jag smittad av den buttra inställningen.
När jag möter den typen av människor försöker jag alltid påminna mig själv om att jag inte har alla fakta, jag vet inte hela sanningen, jag vet inte vilka delar som gör summan av just den här människan.
Kanske har hon just fått veta att maken varit otrogen.
Kanske har hon PMS.
Kanske har hon just blivit diagnosticerad med en allvarlig sjukdom.
Kanske har en nära anhörig dött.
Kanske har hon just blivit utskälld.
Inte vet jag.
Jag vet bara att jag inte vet. Det är omöjligt att helt veta vilka motiv som döljer sig bakom en människas agerande.
När jag just haft en misslyckad ivf kanske jag inte var världens trevligaste. När människor fick barn och jag inte var öppen med våra svårigheter så kanske jag inte visade någon större glädje åt dem, för att jag var upptagen med att hålla tillbaka tårarna. När jag upplevt sorger, besvikelser och svårigheter som jag inte velat dela med alla så har jag kanske uppfattats som butter, tillbakadragen, svår, tråkig, snarstucken eller otrevlig. Människor kanske har blivit irriterade, besvikna, arga eller ledsna på mig för att de inte har vetat hela sanningen.
Men samtidigt. När man arbetar i en expedition, när man har ett serviceyrke, då kanske man får anstränga sig för att lämna sina bekymmer hemma, eller i fikarummet så att besökare, kunder, gäster och annat löst folk slipper flina som fån för att lätta upp stämningen och sen misslyckade gå därifrån och sprida det dåliga humöret vidare.
Fast man vet ju aldrig helt säkert vad som pågår inuti en annan människa, kanske hade just hon all rätt att vara dagens B.o.B. Jag tror att jag tänker tro det. Stackarn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...