Fortsätt till huvudinnehåll

Hela sanningen.

Jag var och hämtade ut mitt slutbetyg idag.
Wohoo!
Och möttes av en sån där butter, bitter människa som bara utstrålade missnöje.
Killen som hon betjänade innan log och skrattade lite ansträngt, när jag kom fram fann jag mig själv göra detsamma, för det är så jag reagerar, jag vill lätta upp den ansträngda stämningen. Fast det gör jag bara till en viss punkt, förr eller senare när man fortsätter att bli behandlad som dagens irritationsmoment så blir jag smittad av den buttra inställningen.
När jag möter den typen av människor försöker jag alltid påminna mig själv om att jag inte har alla fakta, jag vet inte hela sanningen, jag vet inte vilka delar som gör summan av just den här människan.
Kanske har hon just fått veta att maken varit otrogen.
Kanske har hon PMS.
Kanske har hon just blivit diagnosticerad med en allvarlig sjukdom.
Kanske har en nära anhörig dött.
Kanske har hon just blivit utskälld.
Inte vet jag.
Jag vet bara att jag inte vet. Det är omöjligt att helt veta vilka motiv som döljer sig bakom en människas agerande.
När jag just haft en misslyckad ivf kanske jag inte var världens trevligaste. När människor fick barn och jag inte var öppen med våra svårigheter så kanske jag inte visade någon större glädje åt dem, för att jag var upptagen med att hålla tillbaka tårarna. När jag upplevt sorger, besvikelser och svårigheter som jag inte velat dela med alla så har jag kanske uppfattats som butter, tillbakadragen, svår, tråkig, snarstucken eller otrevlig. Människor kanske har blivit irriterade, besvikna, arga eller ledsna på mig för att de inte har vetat hela sanningen.
Men samtidigt. När man arbetar i en expedition, när man har ett serviceyrke, då kanske man får anstränga sig för att lämna sina bekymmer hemma, eller i fikarummet så att besökare, kunder, gäster och annat löst folk slipper flina som fån för att lätta upp stämningen och sen misslyckade gå därifrån och sprida det dåliga humöret vidare.
Fast man vet ju aldrig helt säkert vad som pågår inuti en annan människa, kanske hade just hon all rätt att vara dagens B.o.B. Jag tror att jag tänker tro det. Stackarn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.