Fortsätt till huvudinnehåll

En offentligt privat stund.

Jag tycker egentligen varken bu eller bä om kungafamiljen, jag känner att det är svårt att ha en åsikt om människor jag inte känner eller en institution jag inte är insatt i.
Men dagar som idag känner jag för dom. Hur vidrigt måste det inte vara att klistras upp med närbilder på sitt rödgråtna ansikte och rubriker om hur man grät, var helt förstörd och sörjde...
...På en begravning.
Att veta att ett helt land kommer studera ens sorg i den mest privata av stunder. Usch.
Där struntar jag i hur mycket de får i apanage, hur vidlyftigt de lever, om det är rätt eller fel att födas in i en titel. Där tänker jag bara på att de är människor som sörjer en nära anhörig, fast med pressfotografer som dokumenterar varje tår.
Inget apanage i världen skulle få mig att byta plats med dem när de måste dela sina privata stunder med alla som vill se på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.