En annan del angående förra inlägget:
Många säger:
"Föräldraledighet, det är ingen ledighet, det är världens svåraste jobb!"
Nästan samma personer som säger:
"Släpp alla måsten, passa på att njuta av din föräldraledighet."
Vänta nu.
Jag håller med om det första, det är tufft med kolikbarn, strulande amning, sliten kropp, en bebis som vill ha uppmärksamhet varje minut, en bebis med massiva myror i brallan och hett temperament, att känna krav på att hinna med hushållsarbetet mitt i kaoset samtidigt som du är så sliten och känner att du måste ta hand om dig själv och att göra det samtidigt som du känner dig ensam och misslyckad.
Men om jag håller med om det första, då kan jag inte hålla med om det andra.
Jag är kanske bitter och besviken, men jag har inga sadistiska drag.
Njuta, av vaddå? Av pyrets panikattacker? Av pyrets skrik i de flesta situationer, säkert tre fjärdedelar av dygnet? Av hushållsarbetet? Av isoleringen?
Det enda jag njuter av är pyrets framsteg och fnissiga stunder. Nu väger det upp allt det andra, men de är ändå i underläge.
Så kanske ska vi sluta med allt det där förbannade "njutandet" som föräldraledigheten ska innehålla, släppa lite på "jag är en så himla duktig mamma" - fasaden och erkänna att det är tufft.
Det är värt det.
Men det är tufft.
Då är det också tillåtet att längta bort, utan att för den skull utmålas som egoistisk, bortskämd eller som dåliga mammor.
Många säger:
"Föräldraledighet, det är ingen ledighet, det är världens svåraste jobb!"
Nästan samma personer som säger:
"Släpp alla måsten, passa på att njuta av din föräldraledighet."
Vänta nu.
Jag håller med om det första, det är tufft med kolikbarn, strulande amning, sliten kropp, en bebis som vill ha uppmärksamhet varje minut, en bebis med massiva myror i brallan och hett temperament, att känna krav på att hinna med hushållsarbetet mitt i kaoset samtidigt som du är så sliten och känner att du måste ta hand om dig själv och att göra det samtidigt som du känner dig ensam och misslyckad.
Men om jag håller med om det första, då kan jag inte hålla med om det andra.
Jag är kanske bitter och besviken, men jag har inga sadistiska drag.
Njuta, av vaddå? Av pyrets panikattacker? Av pyrets skrik i de flesta situationer, säkert tre fjärdedelar av dygnet? Av hushållsarbetet? Av isoleringen?
Det enda jag njuter av är pyrets framsteg och fnissiga stunder. Nu väger det upp allt det andra, men de är ändå i underläge.
Så kanske ska vi sluta med allt det där förbannade "njutandet" som föräldraledigheten ska innehålla, släppa lite på "jag är en så himla duktig mamma" - fasaden och erkänna att det är tufft.
Det är värt det.
Men det är tufft.
Då är det också tillåtet att längta bort, utan att för den skull utmålas som egoistisk, bortskämd eller som dåliga mammor.
Kommentarer